Redan klockan 0630 sjöng vi för dagens födelsedagsbarn - trots att det är skollov. Jag var nämligen kallad till polisförhör klockan 0900 och till det vill man ju inte gärna komma försent. Det är en tämligen krånglig procedur det här att få arbetstillstånd i Kina. Först en redig läkarundersökning hemma, Sedan en ny trip till doktorn när vi kom Vi hit, då blev jag bara lungröntgad. Sedan fylla i trenne papper och bifoga tvenne fototgrafier. Brev från ambassaden och passen skickades iväg.I fredags uppringd och kallad till förhör igår. Sa att jag inte kunde men blev uppmanad att komma snarast möjligt då mitt visum går ut 16 oktober och det är lång handläggningstid. Ringde agenten igår och fick en tid till idag. De hade ingen annan tid påstod de.
Så i morse tog vi tunnelbanan till Dongzhimen och därifrån skulle vi ta taxi. Det är både säkert och billigt att åka taxi i Beijing därför blev jag något förvånad när flera taxichaufförer inte ville sätta på mätaren utan vill ha ett fast pris. Det är inte lagligt och straffen på att skada västerlänningar är väldigt höga.
Nåväl, till slut hittade vi en snubbe som satte på mätaren utan snack. Vi visade upp lappen med adressen dit vi skulle och han började köra. Efter ett tag körde han in till kanten och gestikulerade att han vill att jag skulle ringa. Som tur var hade jag telefonnumret i min mobil och jag ringde upp och han fick prata. Uppenbarligen hittade han inte men efter samtalet var vi snart framme. På fel ställe!!!!!!
Fick tag i en dam som kunde lite engelska och hon skrev en ny lapp med körinstruktioner. Ut i gatan igen och försöka hugga en bil. Den här gången blev vi körda av en man som visste var han skulle.
Ringde agenten som väntade på vån 2 vid disk 34.
Skyndade upp dit eftersom vi var 20 min sena. Han föste genast iväg oss till kön för fotografering. Jag blev fotad och sedan tillbaka till disk 34 där vi fick vänta ett bra tag tills en polisofficer var ledig. Poliskvinnan tittade allvarligt på mig, bad mig ta av glasögonen, tittade igen, stäplade med en stor röd stämpel på några papper. Fyllde i ett gult papper, stämplade och nickade åt agenen att det var klart. Så mycket för förhör!!!!
Jag sa inte ett enda ord och fick inte en enda fråga.
Passet behöll agenten och så ska det tydligen vara men man känner sig lite liten och hjälplös när man är utan pass i en ny stad där nästan ingen förstår vad man säger.
Barnen och jag tog tricken hem igen. Vid stationen hade vi ställt cyklarna på den avgiftsbelagda cykelparkeringen. 1 RMB/cykel kostar det. Det kan vi leva med för de står ju ändå inhägnat och med en vakt i kuren vid ingången. När vi kom i morse insåg vi att han inte bara vaktar i kuren han bor där också!
Vi tog vägen om Europlaza hem och tog en födelsedagsfika på Starbucks. Allt enligt önskemål från födelsedagsbarnen.
Malin och Melker fick pingisracketar av Hanna i morse så när vi kom hem möblerade vi om lite i mitt sovrum och började spela nationalsporten i det här landet. Pingis - på litet bord - men pingis i alla fall!
Vi har problem med vårt internet i lägenheten. För tilfället använder vi oss av Angelicas wifi, hon bor en våning under oss, men vi har ett eget som ingår i hyran. Två gånger har jag ringt bolaget som fixar med internet och fått nytt lösenord men det vill i alla fall inte ansluta. Ringde Cindy som lovade att skicka någon.
Efter bara en timme kom en snubbe utrustad med portfölj innehållande en bärbar dator. Han pratade på kinesiksa och jag på svenska. Vi förstod inte allt men han fick mitt nya lösenord och jag gestikulerade fram att inget fungerar. Efter en stunds micklande med modemet stoppade han in en sladd i sin egen dator, micklade lite till, tog upp telefonen och pratatde en lång stund med.................någon. Sen sträckte han luren till mig. Jag fick prata med någon som påstod att det var fel på min dator för på snubbens dator fungerade närverket.
Jag berättade att vi har fyra enheter här och att ingen kan ansluta till nätverket men att vi alla kan snylta på grannen. Då var det fel på alla våra enheter påstod han. Ja men grannen kan inte heller logga in på sin telefon på vårt nätverk. Fel på hennes telefon också, sa han.
Sen stängde han dörren och gick!
Morr..................
Vad göra? Ja, jag får väl ringa och tjata igen men om ett par dagar för imorgon stänger det här landet, det är nationaldag.
När Hanna kom hem tog vi fram presenterna och och tårtan. Sedan sjöng vi "Ja må du leva..." tillsammans med pappa Lasse som var med oss på facetime.
Som ni kan se på bilden använde vi oss av ett något okonventionellt presentpapper.
Hanna hade hälso-tema på sina presenter för till kvällen fick M&M ett varsitt tennisracket av henne. Stor lycka!
Hon hade dessutom gått inom klubben på vägen hem från skolan och bokat tennisbana åt oss.
Efter tårtan var premiärspel för familjens ungdomar emedan familjens grand old lady tog sitt livs första joggingtur i Kina.Det var inte långt, och det gick inte fort men jag gjorde det!
På det stora hela har det varit en finfin födelsedag men både Malin och Melker har gråtit en skvätt och längtat hem. Jag förstår dem. Det måste vara konstigt att fira födelsedag med sin pappa närvarande endast på en dataskärm.
Men nu kommer han snart och det glädjer vi oss mycket åt alla fyra.
Dagens kuturella erfarenhet: En kines vill aldrig förlora ansiktet därför kör han fast han inte vet vart han ska. Därför säger han att det är fel på min dator när han inte kan hitta det verkliga felet.
