Jag gick in i "silent mode" efter mitt förra inlägg.
Jag fick rådet att ta bort det från bloggen, vilket jag också gjorde. Det var antagligen ett mycket gott råd men det störde och stör mig att jag cencurerade mig själv.
Jag hyllar rätten till det fria ordet men ibland kanske man ska ta min gamla kollega Evas så härliga uttryck på allvar: "Tyst min mun så får du socker!"
Vi har inlett dödsrakan här i Beijing. Det är mycket som görs för sista gången. I alla fall för den här gången.
Under helgen som var skulle barnen och jag besöka ett berg med en massa tempel vid linje 1's slutstation men innan dess skulle vi "bara" besöka Beijing Zoo market. Vädret var uselt och shoppingen var förnämlig så det hela slutade med att vi handlade det vi skulle (och lite till) och sedan for vi hem.
Vi hade en skön eftermiddag och en mysig lördagskväll tillsammans i hemmets lugna vrå istället. Det är värt en hel del det med.
I söndags var det sommarfest på skolan. En sommarfest som gick av stapeln i ett riktig svenskt midsommarväder - regn och rusk! Som tur var hade vi planerat att vara inne och genomföra aktiviteterna.
Festen var mycket uppskattad och jag fick till och med kliva upp på ett bord och ropa ut vinnarna i alla lekarna.
Ja, det är klart att vi hade lekar! Jag var ju med!
Efter sommarfesten åkte vi till svenska ambassaden för att där delta i söndagens gudstjänst. Det var nattvardsgång och den här gången var det nattvard på riktigt och inga krucifix som skulle kyssas.
Tryggt för mig, för nattvarden vet jag hur man tar.
Jag fick till och med önska sista psalmen och då blev det "Innan natten kommer.....", en av mina älsklingspsalmer.
Efter gudstjänsten samlades vi, vår vana trogen, till ett samtal under en bit mat. I söndags diskuterade vi svenskhet. Vad är det? Vad är typiskt svenskt?
Dessa samtal är så givande och jag hoppas att hitta några likasinnade när jag kommer hem så att jag kan få förmånen att få fortsätta samtala.
I måndags kom min guddotter Charlotte hit. Hon har pluggat i Hong Kong under hela vårterminen och nu fick vi tillfälle att träffas. Hon blev hämtad av skolans chaufför Ma Bin på flygplatsen och när jag slutade jobbet åkte vi med Elin och hennes chaufför till Pearlmarket.
Det var lite kul att få ta emot henne med idel, ädel privatchaufförer.
Charltte shoppade loss på "Pärlan" och jag fick förmånen att ge henne en "äkta" Chanelväska att ha i sommar. Vilken gudmor hon har den kvinnan!!!!!!
Middag åt vi på Brown Door och efter att ha smort kråset onödigt mycket åkte vi till Sanlitun och gick på quiz på the Bookworm.
Potatistorn - det är sjukt gott.
Det var fjärde gången jag var där på qui . Vårt lag heter alltid "Köttbullarna" oavsett laguppställning och vi förlorar alltid. Oavsett laguppställning!
På tisdagen fick Charlotte roa sig i staden på egen hand, jag jobbade. Hon besökte Förbjudna Staden, Trum- och Klocktornen och Behaiparken. Ett digert program för en dag.
På kvällen dinerade vi hemma. Charlotte ville gärna se muren under sina dagar här i Kina och vi funderade på olika sätt att få till en sådan tur. lKlckan 2230 tog vi vår tuk-tuk till ett närbeläget hotel för att försöka köpa en tur där. Det gick mycket bra men priset var skyhögt.
Jag kom då på att vi brukar anlita en chaufför som heter Peter och den stackarn fick ett SMS i den sena timmen med en förfrågan om en tur till muren dagen därpå.
Han svarade snabbt och klockan 0900 morgonen efter väntade han utanför vår dörr på Charlotte för att ta henne till muren.
På kvällen tog vi våra cyklar och cyklade till "vår" Beijing Duck restaurang.
Jag tycker att Pekinganka är sådär men den här gången smakade det riktigt bra.
Återigen åt vi så att vi stroknade!
Allt detta ätande har gjort att jag med all säkerhet kommer att förlora Lasses och min lilla tävling om vem som gått ner mest i vikt, procentuellt sett, när vi ses igen.
Dessutom har det gjort att när jag imorgon bitti ska utföra ett av mina största "stölleprov" någonsin kommer att ha extrakilon att släpa runt på i 8,5 km.
I morgon ska jag nämligen springa (NOT!) The Great Wall Marathon Fun Run.
En kilometer landsväg, 4 kilometer uppför, 3 kilometer på den mycket kuperade muren och sedan 500 meter målraka. Jag har aldrig någonsin ställt upp i ett lopp så otränad förut!
Det kommer att bli så jobbigt och jag kommer att förbanna mig själv mer än en gång eftersom jag har slarvat med träningen hela våren.
Men jag har ett mantra att springa efter och det ska nog driva mig framåt........
De kulturella erfarenheterna har varit många men den här gångn får de illustrares av två bilder.
VECKANS KULTURELLA ERFARENHET:
På Brown Door där man gärna äter så mycket att behovet av att lätta på trycket kan bli akut möts man av denna skylt på toan.
Man kan nästan förstå att "the bowel movement" inte är så lämpligt i denna enkla bekvämlighetsinrättning!
Kommentera