För snart nio månader sedan började vi vårt kinesiska äventyr.
En av de första saker vi gjorde var att åka på lägerskola till Chengde med hela skolan och nästan all personal.
I fredags knöt vi ihop säcken genom att åka till Drakens huvud med nästan all personal.
Vi lämnade skolan strax efter lunch och åkte sedan över fem timmar i en stekhet buss med spikraka säten. Jag som var trött både fysiskt och psykiskt somnade de raka sätena och värmen till trots. Jag vaknade till när det var dags för kisspaus på en kinesisk motsvarighet till Statoil eller OK/Q8, med den lilla skillnaden att detta ställe var så väldigt mycket större!
Hyllorna var extremt välfyllda men det var nog bara hyllan med läsk som hade något som tilltalade våra magar.
På alla bensinstationer av rang finns det kundtoalett. Här fanns det kundtoaletter. Jag har aldrig sett så många toaletter på ett och samma ställe förut. Vare sig här i Kina eller hemmea i Sverige.
En liten del av toaletthallen.
Här låg en liten "toalettvaktartant" och sov när vi kom in. När jag skulle smygfota henne var hon borta.
Väl framme i Shanhaiguan checkade vi in på hotellet, tog en raggardusch och sedan gick vi direkt till en närbelägen restaurang för att äta middag.
Restaurangen såg ut som - ja hur ska jag beskriva det - ett ganska sunkigt hus som dessutom låg in på en bakgata vars väg in kantades av sopor. Jag hade aldrig valt stället själv.
Men som så många gånger annars här i Kina kan skenet bedra. Det var inget elegant ställe men maten var god och vi hade det trevligt tillsammans.
Vi gjorde ett "svesnkt" långbord för att kunna sitta tillsammans.
Våra kinesiska bordsgrannar
Shanhaiguan ligger vid havet och därför är fisk och skaldjur stort på restaurangmenyerna. Våra bordsgrannar hade, som man ofta gör här, tagit med sig egna skaldjur som sedan restaurangen tillagade åt dem. Bordsskicket skiljer sig något från det vi är vana vid. Höga rapar,snordragningar och en och annan spottloska hör också till. Dock tillhörde detta sällskap de mer, i våra ögon sett, väluppfostrade för de spottade inte på golvet.
Tillbaka på hotellet brottade jag ner Malin och Melker i sägen innan jag smet in på Lisas rum för att ta ett par glas vin tillsammans med henne och Karin M. Vår andra Karin och hennes familj var tötta efter lägerskolan dagen innan så de törnade in tämligen omgående efter middagen.
Det blev inte sent för oss andra heller men en stunds vuxenprat fyller alltid på energidepåerna tycker jag!
Hotellet dög åt de numer gaska så bortskämda resenärerna från ön!'
Rektor kunde inte följa med på resan så vår underbara kanslist Isabel var vår reseledare. En uppgift som hon skötte med den äran!
Mamman fick tre stora och ganska goda koppar kaffe och så var den dagen i hamn!
Mätta och nöjda hoppade vi in i bussen och blev sedan körda till "Drakens huvud". Man skulle ju kunna tro att där muren går ned i Gula Havet är det fri access för alla. Men icke!
Självklart är detta en turistattraktion . Då är stället förvandlat till en park med massor av tingertangel-stånd utanför och entréavgift för att komma in. De är skickliga på det här i Kina - att ta betalt för varje liten sak man vill se. Det var i alla fall väldigt fint och eftersom skolan bjöd vet jag inte om det var löjligt dyrt eller löjligt billigt att gå in. Något mellanting existerar inte.
Lägg märke till vakttornet längst bort i bild.
Noah och Mlker på "fel" sida grinden.
Upp i vakttornet fick man inte gå, därav denna gallergrind. Men någon som, liksom jag, tycker att civil olydnad kan vara rätt så kul ibland hade böjt isär två stänger så att en liten person kunde komma igenom. Här och nu borde ju jag som en ansvarsfull vuxen tillika lärare tillrättavisat grabbarna och bannat dem för deras tiltag att gå in bakom stängda dörrar. Istället provade jag om mitt huvud klarade sig igenom hålet i grinden. Det gjorde det! Resten av kroppen är mjuk och följsam (det är bara att klämma på fläsket så flyttar det sig) därför klämde jag mig också in genom hålet och smet upp på taket av vakttornet tillsammans med Noah och Melker.
Trappan upp var riktigt brant och jag antar att det är därför som det är avstängt.
Mina kollegor såg väl inte riktigt överlyckliga ut över mitt och barnens tlltag men hur ska man kunna få uppleva något anorlunda och kanske till och med unikt om man hela tiden håller sig inom ramarna?!
Fast OK, så himla unik kanske inte just den här upplevelsen var!
Efter att ha spenderat två timmar vid Drakens huvud åkte vi till en annan del av kinesiska muren. Det ju så att muren är restaurerad vid vissa avsnitt och i stort sett borta vid andra.
Vi åkte till den del av muren som bär det poetiska namnet:
När vi besöker turistmål här är jag restrektiv med allt turisttjafs som erbjuds men den här gången var vi turister på riktigt.
Vi betalade för att få trumma på den stora trumman.
Vi betalade för att cykla på den fyrkantiga cykeln. Melker cyklade med våra ayisar.
Vi betalade inte för att klä ut Melker och Joakim - de bjöds vi på
Och vi tog foto utan att betala när Malin "hälsade" på en krigare. Men då blev tanten som tog betalt arg.
Så mycket sightseeing på en enda förmiddag gör magen missnöjd och tom så vid tolvsnåret samlades vi för att äta lunch på en kinesisk buffé. Maten tillagade vi själva på en stekhäll som var nedfälld i bordet. Vi åt på en likadan restaurang i Chengde är vi kom i höstas så det var här säcken knöts ihop.
Det fanns hur mycket olika råvaror som helst att välja bland. Bara utbudet av musslor, snäckor och andra skaldjur var fantastiskt.
Jag gillar skaldjur så jag komponerade ihop en vacker tallrik som jag tänkte tillreda.
Det är bara det att alla vattendrag här i Kina, som vi har sett under det här året, är extremt skitiga och luktar extremt illa.
Jag brukar kunna peta i mig vad som helst, brukar faktiskt likna mig själv vid en asätare, men där och då tog det stopp! Jag svalde en mussla men den nästan vände i magen och kom upp igen. Jag associerade alltför mycket till lukt och utseende på vattendragen här. Så den vackrq tallriken med skaldjur får bli en minnesbild och inte en smakupplevelse.
Efter lunchen for halva gruppen hem. Kvar blev min lilla familj, Karin och hennes tre barn samt Lisa.
Lisas kompis Lisen kom med tåget från Beijing så de två hängde själva. Jag, Karin och barnen gick ned på beachen nedanför hotellet för att få lite strandliv.
Vi gjorde succé!
Kineserna på stranden stod som klungor runt oss och fotograferade hej vilt och totalt ogenerat. Barn sattes nästan på våra barn för att leka. Familjer satte sig i princip på våra handdukar för att vara nära. Det bildades en klunga nyfikna som bara stod och glodde.
Vad gjorde då vi för att förtjäna denna uppmärksamhet?
Svar: Ingenting!
Barnen blev jätteirriterade och började visa sitt missnöje på olika sätt. Det nästan triggade ännu mer. Vi tog upp våra kameror och började fota "tillbaka" - det provocerade inte alls. Snacka om kulturkrock!
Vi åt middag på hotellet den kvällen, Karn, jag och barnen. Det var dyrt men det var gott!
Planen var att vi skulle vina lite med Lisa och Lisen på deras rum vid 21-tiden men både Karin och jag slocknade som klubbade sälar före 2030.
På söndagen åt vi frukost tillsammans med Lisa och Lisen och beslöt att vi skulle ses på tåget tillbaka till Beijing på eftermiddagen OM vi beslutade oss för at åka på samma tåg.
Vi tog en taxi till Qinhuangdao och till Holiday Inn där. Vi visste att beachen vid hotellet skulle vara bra eftersom Lisa bodde där i höstas. Vi gled in på hotellet, bad personalen ta hand om vårt bagage och skred genom restaurange ner på beachen. Vi lät Kai Gullmar bli vår ledstjärna.
"Med käckhet kan man komma långt,
med fräckhet kan man komma längre.
Men med täckhet och vackra ögon därtill,
kommer man så långt man vill."
med fräckhet kan man komma längre.
Men med täckhet och vackra ögon därtill,
kommer man så långt man vill."
...................nämligen ut på beachen!
MIna reskamrater och jag! Jag kommer att sakna vår speciella gemenskap som vi har haft det här året.
(Men jag välkomnar naturligtvis gemenskapen med resten av familjen när vi kommer hem)
Vi hade en härlig dag och inte behövde vi posera som modeller så värst mycket heller. Skönt!
Vi avslutade dagen på stranden med att ta en promenad ut på piren. Till en kostnad naturligtvis!
Längst ut på piren fanns ett litet buddisttempel och doften av rökelse stod sig fint ihop med vågornas brus.
Vi hade inte bokat några tågbiljetter hem men hade kollat att det fanns flera tåg med destination Beijing. Alltså var vi inte alls oroliga för att få plats. Det borde vi har varit!
När vi kom till stationen var nästkommande tåg till Beijing fullbokat. Nästa tåg med möjlighet att köpa biljett till avgick fyra timmar senare och då fanns det inga sittplatser. OK, det var inte så mycket att göra så det fick bli fyra timmars väntan på stationen och sedan ståplats hem. Men det var i alla fall ett snabbtåg!
När tåget rullande in på stationen hade vi sådan tur att restaurangvagnen stannade precis där vi stod. Jag sa åt ungarna att kasta sig in och ta plats.
Nu finns det inga stolar i restaurangvagnarna här men det finns golvyta. Det hade ett äldre par utnyttjat så till den milda grad att de hade gjort en "säng" av tidningspapper som de låg och sov på. Kan andra bre ut sig så kan vi med. Vi satte oss på golvet och gjorde oss hemmastadda.
Resan hem gick bra och man får väl betrakta det som ett äventyr så gott som något att åka tåg på restaurangvagens golv i två och en halv timme!
HELGENS KUTURELLA UPPLEVELSER:
- att så ohämmat bli fotad och få känna sig som en modell för en dag
- att sitta på golvet i en restaurangvagn och bre ut sig utan att någon klagar.
Kommentera