I morse sa jag till på skarpen!
- Tror du att det är någn sorts vilohem det här? Att du bara kan glida omkring och softa natt och dag?!
Den här Evi har verkligen varit lat en längre tid.
Jag sa åt 'na att jag skiter i om det är 1:a maj för idag är det dags att städa!
Sagt och gjort. Iklädd ett ärvt linne i grönt (tack Angelica) tog jag mig an uppgiften med en bister uppsyn.
Alla överdrag på soffan och soffkuddarna åkte i tvättmaskinen. Alla sopkorgar tömdes, alla ytor dammades och balkongen skurade jag ren. Tvätten veks och Melker fick nya lakan.
Malin hjälpte till att damma och sätta nya ljus i ljusstakarna mot två kryss. Det var det värt.
Toaletterna, badkaren och handfaten fick sig en duvning som hette duga och handdukarna byttes mot rena dito.
Nu är det fint!
Evi fick lite ledigt under eftermiddagen innan det är dags för matlagning och strykning framför TV'n ikväll.
Det sägs ju att 1:a maj är arbetardagen och idag har jag arbetat.
Ända sedan min 40-årsdag har vi varit de bästa av vänner. Du har hängt på mig i vått och torrt, i medgång och motgång. Men idag tog det slut. Din sista insats för mig blev att torka balkonggolvet torrt. Adjö min kära kimono från Yasuragi.
Vi har ledigt i fyra dagar och jag och twinsen har inget planerat.
Från början hade jag tänkt att vi skulle åka till Chengdu men våra pengar räcker inte till det. Även om det är ganska så billigt här i Kina så finns det gränser för hur långt min lön räcker. Filippinerna var ju inte gratis!
Det är dessutom skönt att få lite tid hemma utan att stressa till än det ena än det andra.
Idag på eftermiddagen mellan städning och matlagning tog Elin och jag en tur på vrålåket till Bei Dong.
Jag vill köpa med mig vackra krukor hem till verandan och nu är det gjort. Jag är så nöjd med mina inköp. Lasse fär väl antagligen spader men jag tycker att mina krukor i blått och vitt med kinesiska motiv är helt ljuvliga.
Nyss fick jag de sju krukorna levererade hem till dörren.
Det funkar så här. Du köper, de levererar. En ganska behaglig ordning, på min ära!
Det är samma sak när jag köper mat. Vill eller orkar jag inte (pga tyngd) bära hem mina varor själv levereras de till min dörr utan extra kostnad.
Igår efter efter skolan ägnade jag några timmar åt problemlösning framför datorn. Vid sextiden var jag så trött att jag lade ner locket på Mac'en. Melker och jag tog cyklarna till Pinnacle Plaza där vi mötte upp med Malin. Barnen fick sedan gå till barberaren och det var mer än behövligt. Melker fick en ny snygg, kort frisyr.
Malin skulle bara toppa och trots att vi bägge visade att fyra centimeter var det han skulle ta bort klippte han av närmare tio centimeter. Malin är missnöjd naturligtvis men å andra sidan är håret nu friskt i topparna och kan börja växa på nytt.
Efter frisören var jag så trött att jag inte ens kunde tänka tanken att gå hem och laga mat så det fick bli vällagad och god kinamat på Piazza Cafe' istället.
På vägen hem köpte vi glass och sedan sjönk vi ner i soffan famför ett avsnitt av "The 100 Code".
Innan jag somnade skypade jag ett långt samtal med Matilda. Hon är så klok den tjejen. Ja, det är förresten alla mina barn. Tänk vilken tur jag har haft (och deras pappor). Sex fina, kloka, fantastiska barn! Jag är så oerhört rik!
Åh, så gärna de ville ta en groupie (!).............. NOT!
I morgon åker vi tillsammans med Melker och Malins kompisar Wille och Sofia till the Watercube. Under OS i Beijing gick simtävlingarna i the watercube. Nu är det omgjort till ett gigantiskt vattenland. Jag är glad att ungarna har sina kompisar med för då kan jag sitta på poolkanten som den gamla dam jag börjar bli och titta på när åkattraktionerna ser för läskiga ut.
På söndag åker jag tillbaka till Bei Dong för att köpa lite saker tlll verandan hemma. Jag hade inte nog med pengar med mig idag men tjejen som har butilken håller sakerna åt mig tills på söndag.
Det är lite så här i Kina annars att om du hittar något du vill ha bör du köpa det där och då. Nästa gång du kommer finns det med stor sannolikhet inte kvar.
På måndag förmiddag ska vi åka til Wuu Mart och handla. Jag har inte varit där sedan Matilda och Amadeus var här. Fråga mig inte vad vi har ätit, för det vet jag inte. Vi har handlat lite på Jenny Wang men det känns som om jag inte har lagat mat hemma sedan lagg'årn brann.
På eftermiddagen hoppas jag kunna leasa ut mina barn för då ska Elin och jag till poslins-, lamp- och hotellmarknaderna.
Det funkar så här. Man har en marknad för varje sak/område. Då samlas hundratals butiker inom samma genre i ett kvarter eller två och sedan är det bara för kunden att välja och vraka. För mig är det omöjligt att förstå hur de alla kan få lönsamhet i sina butiker/butiksstånd. Men å andra sidan är det ju så mycker jag inte förstår här i Kina. Detta land som jag hatade så åntensivt när jag var här 1998 och som jag nu älskar så mycket att jag inte vill åka hem!
Det mesta av min lediga tid går för tillfället åt till att planera för de inköp jag vill göra innan vi åker hem. Vår container går om 2-3 veckor och då måste allt finnas. Igår stötte vi på problem med kinesiksa regler. VI ska ta hem fyrhjulingar, min kollega Karin och jag, men helt plötsligt skulle vi inte få lasta dem i vår container bara för att det är bohag i den. P A N I K !
Vi får olika svar beroende på vem vi talar med men på måndag räknar vi med att det hela ska ha löst sig. På det ena eller andra sättet.
Jag börjar så smått inse att jag måste lämna Kina om några veckor. Jag vill fortfarande inte men vad ska jag göra? Jag har pratat med min nya chef hemma i Sverige och hon lät jättetrevlig men tyvärr verkar det inte som om jag får jobba hemma på ön som jag vill. Det gör att min motivation till att återvända är ännu mindre.
Bara tanken på att lägga så mycket tid på att pendla får mig att börja gråta. Jag vet att det finns massor av människor som pendlar flera timmar varje dag, det är inget konstigt med det. Men jag fattade ett beslut tidigt i mitt liv när jag pendalde från Bronxville in till mid Manhattan med tunnelbana under en pendeltågsstrejk att jag aldrig skulle pendla mer i mitt liv. Det löftet har jag hållit åt mig själv förutom det sista året hemma då jag jobbad på Dalarö. Jag vill fortsätta vara sann mot mig själv och hålla mina löften. Det är bara det att besluten inte ligger i min hand.
Mina underbara kollegor här, Carrie och Anna, har levt under hotet om att inte få något nytt jobb ända sedan de fick beskedet att skolan lägger ner. Carrie är 45 år gammal och då är det mycket svårt att få ett nytt jobb med tanke på att pensionsåldern i Kina ligger på 50 år.
Vi svenskar klarar oss alltid, vi har ju våra jobb i Sverige att återgå till men de har inget. Carrie har jobbat på svenska skolan i nästan 20 år och Anna i 7-8 år. De pratar svenska bägge två och är fantastiska arbetskamrater. Vi jobbar så bra ihop och vi har kul.
I fredags fick de beskedet att bägge två fått jobb på den nya itailienska skolan som ska starta till hösten. Jag är så oerhört glad för deras skull. Italienarna kommer att starta en skola som kommer att ha färre elever än vad vi har. De anser att de har råd - vad gick fel hos oss?!
Lojalitet är viktigt men ibland svårt och sociala forum lägger munkavle på en om man vill vara lite smart och rädd om sitt eget skinn...................
Utanför har regnet just slutat. På balkongen står min nyinköpta blomma på det rena bordet. Luften som under flera dagar varit mycket dålig känns krispig och klar. Jag tror bestämt att jag ska gå ut med en liten drink och en god bok och njuta av min ledighet.
Ayi Evi får ledigt ännu en liten stund.....................
DAGENS KULTURELLA ERFARENHET: Egentligen har jag erfarit det förut men när man ska handla på marknaderna sätter försäljarna verkligen upp fingret i vinden och känner av hur högt eller lågt hen ska lägga sig.
(Min stora kruka kostade 230 RMB idag. Förra gången jag frågade var priset 450 RMB.)
Kommentera