Igår - "stölleprov".
Någon gång i februari föreslog min kollega Lisa att vi skulle springa the Fun Run på The Grate Wall Marathon.
8.5 km varav tre på muren.
Va bra,
tänkte ja,
då kommer jag ha en morot så att jag kan ta itu med löpträningen.
Över påsken var vi på Bohol på Fillipinrena tillsammans med Lasse och Vendela.
Lasse och jag utmande varandra om vem som, procentuellt sett, lyckas gå ner mest i vikt tills vi ses i juni.
Va bra,
tänkte ja,
då kommer jag ha en morot så jag kommer igång med ett hälsosammare liv.
I går var det den 16 maj och dags för Great Wall Marathon.
Min löpträning avstannade totalt för 4-5 veckor sedan efter att innan dess bara ha varit sporadisk.
Min hälsoprofil har jag jobbat på så tillvida att jag har försökt att äta och dricka mig i form.
Var jag nervös för hur det skulle gå?
Nej, jag var s k r ä c k s l a g e n !!!!!!!!!
Jag sov hos Lisa natten till lördagen. Vi släckte lampan klockan 23 bara för att tända den igen 0240 när det var dags att gå upp. En snabbdusch, man måste ju vara ren innan man börjar svettas, och sedan ut på gatan för att leta taxi. Hittade en på en gång och den tog oss till hotellet där uppsamlingsplatsen för alla löparna var. Vid hotellet mötte vi upp med Lisen, Lisas kompis. En spännande tjej som har läst mänskliga rättigheter och tänker sig en karriär där hon arbetar med flyktingfrågor.
Insikten slår mig att "jodå, åren går". Lisa och Lisens mammor är i min ålder och Lisen är född samma år som min Gustav.
(Note to self: Du är inte längre 20 år. Unga, snygga killar med sexpack ser på dig som mamma/mormor och inte som ett sexobjekt!)
Vi packades in i bussar och en morgonsur tysk lyckades med konststycket att förolämpa en kines så illa att vi var flera som reagerade. Schade!
Jag sov på bussen, inte gott och inte hela tiden men jag sov. Två timar senare var vi framme vid Huangyaguan. Vi klev ur bussen. Omgivningarna var fantastiskt vackra och över bergen höll solen på att gå upp. Nere i dalen där vi var var det svinkallt. Vi frös i två timmat nonstop.
Lisa hade ju varit smart och dragit på sig mjukisbyxor över träningsbyxorna men Lisen och jag hade bara ben. Som tur var hade jag i alla fall tagit med en hoddie så överkroppen var i alla fall lite varm.
The Yin and Yang Square där start och mål var.
Bergen såg inte lockande ut i kylan.
Vi försökte hitta platser där det var lä. Då var det inte lika bitande kallt.
Vi träffade Daniel, en pappa på förskolan, och hans svåger Marcus. Vi slog oss ihop med dem. Träffade
Ms Finn, vår "native english teacher". Vi stötte inte ihop med rektor och hennes familj innan loppet. Men summa sumarum; vi var flera som skulle utsätta oss för dagens "stölleprov".
Daniel och Ms Finn skulle dessutom springa halvmaran.
Klockan 0810 startade vi som skulle springa Fun Run som sista startgrupp.
Innan start. Solen har gått upp, det är inte längra kallt och vi kan inte föreställa oss vad som väntar.
Då är man så här glad!
En kilometer genom byn som omgärdarde Yin and Yang square. Fyra kilometer uppför för att nå muren.
Jag lovade mig själv att springa hela loppet, att inte inte gå. Och jag sprang hela den första kilometern. Jag sprang de fyra kilometrarna som bara var uppför. Men när jag kom till trapporna och muren då kunde jag inte springa längre. Inte uppför i alla fall. Jag såg ingen som gjorde det. Sprang uppför alltså. Jag var i gott sällskap!
Trappor, trappor, trappor och åter trappor.
Muren är starkt kuperad och igår var det trångt om saligheten i de trängre partierna. Gå uppför och springa utför var min taktik. I de få platta partierna var det också löpning som gällde.
I låten "Titanic" av Michael Wihe är det en strof som låter; ".... det var väl bara en man från tredje klass som trängde sig lite dumt."
Vi var några som var den där tredjeklass passageraren igår. Det var frustrerande att inte kunna släppa på när man hade orken. Någon var arg, andra svarade argt. Jag höll truten och slingrade mig emellan där det gick.
Där uppe sprang vi.
Och där.....
Sista kilometern var en enda lång härlig utför i branta trappor. Jag sprang, lätt bakåtlutad och räknade med att gumpen skulle hålla balansen år mig .Bra taktik!
Men när jag trodde att det var över då visade det sig att det var ytterligare 500 meter på plan mark på ett nybyggt muravsnitt. Där gick jag en bit. Orkade helt enkelt inte hålla löftet till mig själv om att springa hela loppet. Blev förbannad och tog tag i vijan och sprang i alla fall i mål.
En analys av loppet ger vid hand att det jobbigaste avsnittet var alla trappor på muren. Men muren gav också tillfälle till återhämtning i trapporna nedför och i de få flata partierna. Slutsats; med bättre träning innan är halvmarn fullt möjlig. Den har en längre sträcka på platten innan stigningen och muren. Stigningen och muren är de samma som för Fun Run.
Nästa år går loppet den 21 maj...................
Jag har ju en tävlingsinstingt som är mycket stark. Jag behövde veta min tid för att få lugn i kroppen. Hade räknat ut att den borde ligga runt 1.20.
Kände mig nöjd med loppet och med tanke på min katastrofalt dåliga träning och uppladdning hade det gått över förväntan.
Så kom resultatlistorna upp.
Tia totalt av damerna och bästa tiden av dem i min åldersgrupp! Way to go!
Jag är sjukt nöjd och funderar nu allvarligt på att börja löpträna lite mer aktivt igen. Några gånger per vecka borde tanten kunna träna tycker jag.
Priset för loppet var dock en huvudvärk från helvetet som höll i sig ända till jag somnade igår kväll. Jag drack massor, främst efter loppet, men jag glömde min keps och sprang i gassande sol och smäktande värme. Det var över 35 grader varmt igår. Benen mår bra men jag är lite öm i låren. Tror att det faktum att jag alltid tar trapporna upp till lägenheten fyra våningar upp hjälpte mig igår.
Organistionen kring loppet var bra. Allt fungerade u.a.
Man hade till och med baja-major på plats. Välkomna in att ta en titt:
Jag kommer att sakna "squatt"-toaletterna och framhåller med en dåres envishet att de är så mycket mer hygiensiska än våra sitt-toaletter.
DAGENS KULTURELLA ERFARENHET: Att springa ett lopp på Kinesiska Muren.
Kommentera