I söndags fick jag, under stora protester från Melker, släpat med mig barnen på en sista sightseeingdag.
Malin hade uttryckt önskemål om att få se sommarpalatset och det är ju ett av de stora besöksmålen här Beijing, så visst var det helt rätt att se det innan avresan på torsdagnatt.
Vi tog tunnelbanan dit. Tre byten och en timme senare var vi framme.
Vi hade ingen matsäck med oss, bara vatten, men födan kan man lätt fixa genom att t ex köpa kokt majs ur kartong eller väska. Det struntade vi i.
De torkade kalebasserna som smyckade vår cykeltaxi anses ge tur.
Vi tog en cykeltaxi från tunnelbanan til sommarpalatsets ingång. En tur på några hundra meter. 20 RMB ville han ha för besväret, han fick tio.
Barnen och jag skrattade när vi kom på att "tänk om vi glömmer bort att man inte prutar i Sverige." Tänk om vi börjar köpslå på Coop och helt enkelt går därifrån om vi inte får det pris vi vill! Vi skrattade gott och insåg att det nog kommer att bli en del att vänja sig till och vänja sig av med när vi kommer hem.
Det goda livet med en hyfsat tjock plånbok kommer att få ett abrupt slut på torsdag klockan 1345, det vet vi säkert.
"Sommarpalatset eller Yiheyuan (颐和园) är ett palats i Peking i Kina.
Sommarpalatset domineras av kullen Långt liv (60 meter hög) och Kunming-sjön. Slottet med dess parker utgör ett område på 2,9 km², varav tre fjärdedelar är vatten. Byggnaderna upptar en yta på 70000 m², och utgörs av en mängd olika palats, trädgårdar och andra arkitektoniska strukturer i antik stil.
Palatset började sitt liv som Klart porlande trädgården år 1750 (Qianlong-kejsarens femtonde regeringsår). Hantverkare gav trädgården sin arkitektoniska stil utifrån olika palats i Kina. Kunming-sjön skapades genom att utöka en existerade vattenområde till att likna Västra sjön i Hangzhou.
Sommarpalatset har lidit svårt av två militära attacker, en engelsk-fransk allierad invasion 1860 (som drabbade det gamla sommarpalatset, vilket också plundrades vid samma tid) och åtta länders allierade krafter år 1900. Det överlevde och återuppbyggdes 1886 respektive 1902.
1888 bytte palatset namn till Yiheyuan, som betyder Hälsans och Harmonins trädgård. Det blev nu sommarresidens för änkekejsarinnan Cixi. Hon lade 30 miljoner tael silver på att renovera och bygga ut slottet, pengar som sägs ha varit avsedda för den kinesiska flottan.
Sedan 1924 är palatset och dess parker tillgängliga för allmänheten" (Wikipedia).
Tyvärr hade jag min vana trogen läst på för dåligt innan vi åkte men det gjorde inte upplevelsen mindre spektakulär bara lite mindre lärorik.
I en av byggnaderna stod den här konstnären och målade fantastiska landskapsbider med flinka fingrar.
Med precision doppade han penseln i färg och spädde sedan ut färgen genom att doppa penseln i vatten. Varje gång blev nyansen rätt och ingen skillnad syntes från den förra färgdoppningen. Imponerande!
De här dansande damerna uppträdde på en öppen plats. Ännu en gång slogs jag av hur krångligt det är inte kunna kommunicera med människorna jag möter. Eftersom jag inte kunde fråga får jag bara gissa. Jag tror, av färgerna och mönstren på kläderna att döma, att dansarna och danserna härstammar från södra Kina någonstans. Men vad vet jag??? Vackert var det i alla fall.
Vi hade nu klättrat upp och ned för kullen Långt Liv och befann oss vid Kunmings strand. Hungriga slog vi oss ned vid den "Långa korridoren". Den sträcker sig längs sjön, är 728 meter lång och taket i korridoren pryds av mer än 14 000 målningar.
Vi åt en riktig Kinalunch. Snabbnudlar, fabriksgjorda dumplings och juice. Gott? Nja, bukfylla i alla fall.......
Kineser har en beundransvärd förmåga att kunna sova överallt och när som helst.
Barnen ville åka båt på sjön och mamman vill se mer. Vad göra?
Jo, vi tog en avgiftsbelagd båt över sjön, mamman tittade och sedan hyrde vi en båt till twisens stora förtjusning (tills de insåg hur erbarmeligt sakta båten gick).
Marmorbåten byggdes 1755. Den är gjord av solida marmorblock och är 36 meter lång.
Det sägs att "Water can carry a boat, and it can also capsizse a boat". För att emotsäga detta byggdes båten under Qing dynastin för att visa att dynastin var "solid as a rock and.could never fall".
Qing störtades genom Xinhairevolutionen 1911, så långt med den affirmationen!
Den 150 meter lång "Seventeen arch bridge"
Brons oxen 1755.
"The ox is said to possess flood control powers. Da Yu, the legendary master of flood prevention, would commit an iron ox into the water on completion of every one of his projects. Oxen were praised as good swimmers, muscular, hardworking and easygoing. It has become customary since the Tang Dynasty (618-907) to line the edges of waterways with oxen. Hence this bronze ox was on the bank, too." (travelchinaguide.com)
Malin fick vara fotomodell som vanligt. Melker vägrade.
Ibland undrar jag om någon tycker att jag lite väl ogenerat fotograferar främmande människor. Men just här i Kina bekommer det inte mig det minsta. Det verkar vara kutym här att inte låta sig generas över ett väl påträngande beteende........
S A K T A glev vi fram över vattnet.
Och där tog batteriet i kameran slut! Resten av dagen fick vi dokumentera med hjälp av kameran i moblen. Vilken tur att den var med.
Vi började trötta på somarpalatset och klättrade tillbaka upp för kullen "Långt liv". Det är konstigt att jag inte har den vackraste av ändor med tanke på hur många, långa och branta trappor jag har klättrat upp och ned för under vårt år i Kina.
Fran gammalt till nytt.
Vi tog tunnelbanan in till Guomao och letade oss fram till Atmosphere, Beijings högsta byggnad.
Vi tog hissen upp till åttionde våningen och fikade.
Min tanke var att vi skulle lyxa till det med en afternoon tea vardera men en snabb titt på priserna i menyn gjorde att vi nöjde oss med en (!) afternoon tea och en extra te och en extra kaffe.
Det var kul att få lyxa till det tilsammans med mina medresenärer men smakar det så kostar det.
Men utsikten var osalgbar!
Fattiga, halvmätta och heltrötta åkte vi till Wanfujing Street för att besöka nattmarknaden en sista gång.
Mycket konstig mat finns det där. Den här gången smakade vi ingenting. Det fanns inget som lockade........
Det var redan mörkt när vi beslöt oss för att avsluta vår maratondag. Trötta i både ben och huvud tog vi en taxi hem och slocknade omedelbart i soffan framför en dokumentär om IS.
Inte nog med att gemene man tar kort av barnen i tid och otid, staten filmar dig och övervakar dig 24/7. Lagens långa arm finns lite varstans men det var inte förrän nu, i elfte timmen, som jag vågade mig på att fotografera dem.
DAGENS KULTURELLA ERFARENHET: Att betala 53 RMB i service charge. Vi har inte betalat dricks sedan vi kom hit. Man gör inte det här............. utom på vissa dyrställen tydligen och då inbakat i notoan!
Kommentera