Jag gillar att umgås med mina barn och deras vänner.
På något vis spelar det ingen roll om det är två, fyra eller sex barn man har i släptåg. Det är nästan lättare när de är några sycken.
Under den devisen kontaktade jag igår Helene och Annelie och frågade om inte deras barn kunde tänka sig att följa med oss till the Watercube idag. Det var klart att de kunde!
Vi fick skjuts av Helene till tunnelbanan redan klockan tio i morse. Det gäller att ta till vara på dagen. Vår linje, linje 15, öppnade stax efter jul sin nya stäckning så numer kan vi åka direkt till Olympic Green, utan byten. Det har förkortat resan med nästan en timme.
Vi hade hoppats på att få sittplats alla fem men det var bara grabbarna som blev erbjudna säten. På tunnelbanan här i Beijing ställer man sig ofta upp och erbjuder barnen sin plats. Det gillas skarpt av Malin och Melker som nästan allltid får sittplats emedan deras gamla mor får stå.
Framme vid Olympic Green tog vi en liten senväg genom shoppingcentret bara för att det var ett sådant sjudande gatuliv där. Vi ramlade in i ett gäng unga kineser som höll på att sminka sig och klä ut sig för...................? Ja, vad kan det ha varit. Vi var så sugna på att bada att vi inte hade ro att stanna och titta vad det hela skulle utmynna i men vi tog i alla fall några kort.
Smikningarna var skickligt gjorda och jag hade gärna stannat länge och bara glott men det var barnens dag idag. Så vi fortsatte vår promenad mot the Watercube.
Parken vid Olympic Green är en av Beijings största och den är ett populärt utflyktsmål för helglediga kineser.
Vi såg massor av människor som släpade på stora matsäckpackningar. Antagligem rustade för en heldag i parken. Ett barnspolitiken gör att det finns många små bortskämda ungar här som får det mesta de pekar på och vill. Till exempel kan de få åka runt i en batteridriven rick-shaw eller grön elefant för en ringa penning.
Ett tag var vi lite desorienterade i den stora anläggningen men när vi fick syn på fågelboet visste vi att vi hade kommit rätt.
För att komma in i den delen av parken måste man gå igenom en säkerhetskontoll. De älskar säkerhetskontorller här. När du ska ner i tunnelbanan måste dina väskor gå igenom en röntgenapparat. När du ska in i parken likaså. Ska du promenera på Himmelska Fridens Torg är det likadant men då drar de också med en metalldetektor över din kropp. Vad detta kontrollerande ger , förutom arbetstillfällen, vet jag inte . Men det är ju så gott som något, om människor får arbete !
Melker blev stoppad två gånger idag eftersom han hade en deodorant i sin ryggsäck.
I en OS-park måste det förstås finnas OS-symboler.
Vi kom fram till vattenkuben och löste biljetter utanför för att komma in. Melker var övertygad om att vi blev lurade eftersom jag hade läst på nätet att Malins biljett skulle kosta 160 RMB men de krävde 180 RMB. Jag "bråkade" också om det ett tag men sedan var det bara att ge sig. Dessutom VET jag ju att de är dåliga på att uppdatera informationen på inter-net.
Vi kom in den gigantiska byggnaden och gick ner till det något mindre vattenlandet. Vi hade alla fem trott och förväntat oss att själva vattenparken skulle vara större. Vi var inte besvikna på utbudet men vi hade trott att det skulle vara så mycket mer.
Till den första attraktionen vi valde att åka, Speed Ride, fick vi köa väldigt länge. Själva turen var OK när vi äntligen kom upp men det gick så fort ned för röret att jag nästan blev illamående. Jag har åkt liknande rör förut men det har aldrig gått så fort! Lite läskigt tyckte jag att det var. Barnen jublade!
Vi provade några andra attraktioner men när vi kom på en där man skulle vara fyra på ett flytetyg såg jag min chans och drog mig tillbaka för en stunds samvaro med den bok jag hade tagit med mig in. Jag hittade en ledig solstol och där blev jag sittande. Efter att tag somnade jag och jag sov så skönt. Det tog två timmar innan jag vaknade och då var det till ljudet av en röst som på kineskiska och engelska mässade att nu var det dags att gå hem. Klockan hade blivit nästan halv sex och barnen hade tillbringat sex timmar i bassängerna.
Trötta och hungiga men nöjda bytte vi om och gav oss ut för att hitta en Mc Donalds där vi kunde stilla vår hunger.
Vid Olympic Greens shoppinggalleria, liksom vid så många andra nya moderna shoppinggallerior, finns det ett stort utbud av inhemska och utländska matkedjor. Vi hade bestämt oss för Maccen men kunde inte hitta den. Gjorde ett omfall och gick för Subway istället men utan jaktlycka. Till slut hamnade vi på Kro Nest en pizzeria. Jag åt en sallad och kidsen år pizza. Salladen var toppen och pizzan, som jag naturligtvis smakade av, var den bästa jag har ätit på länge.
Vi åt och drack tills vi nästan storknade och sedan hmnade vi alla i paltkoma.
Det var tur att Helene hade lovat att hämta oss vid tunnelbanan för vi hade inte haft krafter kvar att gå hem!
Dagens härliga sällskap: Melker, Wille, Malin och Sofia
DAGENS KULTURELLA ERFARENHET: Du står i en stor pool. Flera hundra människor är vända åt samma håll, mot en scen. På en storbildsskärm som är minst 10 meter bred visas "Frozen". Plötsligt kommer en man med kamouflagefärgade byxor upp på scenen. Han skriker någon typ av peppande uppmaningar samtidigt som han sprätter ut ballonger till människorna i poolen. Då! Då sätts vågmaskinen igång.
Ett öronbedövande dån av hög musik, skrikande männsikor och pep-talk från mannen i kamouflagefärgade byxor tar vid. Detta pågår i 10 minuter.
Sedan - vågorna slutar, musiken tystnar och mannen med de kamouflagefärgade byxorna försvinner. Det enda som är oförändrat är "Fozen" på den enorma storbildsskärmen.
Kommentera