Ja, så kan man sammanfatta dagen idag.
Vi hade planer för söndagen. En var att åka med Elin till Simatai, men det fick vi ställa in pga "dåligt" väder. En annan var att gå på drak-flygar-festival i Chaoyang Park tillsammans med Karin och hennes barn men Karin blev sjuk så det fick vi också ställa in.
Jag föreslog då barnen att vi skulle åka till Jingshanparken men det ville inte Melker. Det hela slutade med att Melker stannade kvar här och lekte med Wille och jag och Malin tog med oss Malins kompis Sofia till Jingshanparken.
Jingshanparken ligger alldeles norr om den Förbjudna staden. Där finns en kulle, "Coal Hill", som är gjord av de jordmassor som blev över när man grävde vallgraven runt den förbjudna staden under Mingkejsaren Yongles regeringstid.
Kullen gjordes för att skydda kejsaren och hovet från skadlig påverkan från norr,som innebar död och förödelse enligt klassisk fengshui. Från toppen av kullen har man Beijings bästa utsikt över den förbjudna staden.
På väg mot toppen
Den förbjudna staden i söder
Den vita dagoben i Behaiparken i nordväst
"Byxorna" och Beijgings högsta byggnad i öster
Flickorna blev smygfotograferade hela tiden men en och annan modig kines kom fram och frågade om de fick ta kort. Den som gjorde den snyggaste approachen var en ung man som först erbjöd sig att ta kort på oss tre tillsammans och sen bad han mig fota honom tillsammans med flickorna.
Vi gick ner från kullen och strövade runt i parken i några timmar.
Jag önskar så att jag kunde förmedla den känsla man känner, bilder gör det inte rättvisa.
Men tänk er en park som sjuder av liv och ljud. Där står en man som sjunger högt och ljudligt till inspelad musik. Några meter bort spelar en annan flöjt som om han aldrig har gjort något annat i hela sitt liv.
Ytterligare några meter bort dansar några äldre människor med liv och lust. En man i 70-års åldern står med en dirigient-pinne i handen och dirigerar en spontankör som sjunger så ljuvligt att jag måste stanna och lyssna så länge att flickorna till slut tröttnar på att vänta.
Och så fortsätter det. Nya musiker, nya sångare, nya dansare vart du än vänder dig. Gammal och ung. Proffs och amatör. Alla får plats, ingen skrattar eller hånar. Alla njuter, både utövare och åskådare.
Mitt i allt detta en blomsterprakt som inte är av denna världen.
När jag ser männen gå och påta i jorden får jag genast bilder på näthinnan av Pui Ji, den siste kejsaren. Han som blev omskolad till trädgårdsmästare.
Överallt knackar historien på.
I april 1644 intog rebelledaren Li Zichengs styrkor Peking och beredde vägen för en ny, manchurisk dynasti, Qing-dynastin.Kejsare Zhu Youjian beordrade sina närmaste att begå självmord, och hängde sig själv i Jingshanparken. Det finns ett monument exakt på den plats där kejsaren och hans favoritenuck hängde sig.
En liten bildkavalkad.....
När vi var mätta på vad Jingshanparken hade att ge promenerade vi över till Beihaiparken. Vi passerade några affärer som inte var ämnade för turister på vägen dit.
Beihai är en stor park i centrala Peking, Folkrepubliken Kinas huvudstad. Beihai utgjorde ursprungligen en del av Förbjudna staden, den kinesiska kejsarfamiljens residens. Beihai är idag öppen för allmänheten och ett mycket populärt utflyktsmål. Beihaiparken var en kejserlig trädgård i mer än tusen år innan den öppnades för allmänheten 1925. Högst upp på Jadeön står den vita dagoben. Det är en stupa i tibetansk stil som byggdes inför den femte Dalai Lamas besök 1651. (wikipedia)
I Beihaiparken finns den berömda "Nine dragon screen". Den byggdes 1756 och är en av tre sådana väggar i Kina. Väggen är dekorerad på båda sidor med nio drakar som leker bland molnen.
Även Beihaiparken bjöd på många synintryck.
Det var sovande kineser, dansande kinesiska män som var utklädda till kvinnor. Det var två personer som använde gigantiska kinesiksa penslar och skrev med vatten på betongen. Det var blomsterprakt och byggnads dito.
Malin blev avmålad i vatten
Den här damen skrev otroligt snygga tecken med vatten
Det sista vi såg innan vi lämnade Beihai var en man som "misshandlade" en man och en kvinna. Han utförde någon sorts behandling på dem och när han "knackade" på dem vreds deras ansikten av smärta. Jag är så nyfiken på vad han egentligen gjorde och vad det hjälper mot eller är bra för.......
Tänk om jag bara kunde språket hur oändligt mycket mer jag skulle kunna tillgodogöra mig.
Både mannen och kvinnan stod blick stilla under behandlingen. De var som fastnaglade i marken. Behandlaren växlade mellan de två. Det såg enormt spännande ut tyckte jag. Men när jag hade glott i tio minuter tröttnade flickorna och bad att vi skulle gå. Jag var dem evigt tacksamatt de hade stått ut hela dagen utan att gnälla eller gnöla.
För handen på hjärtat; jag tror att jag njöt betydligt mer av alla upplevelser än de gjorde även om de också hade roligt.
DAGENS KULTURELLA ERFARENHETER:
- Allt!
Kommentera