De två sista dagarna på Bohol ägnade vi bara åt att bada och sola.
Vi tog adjö av Ove i torsdags på härliga Dumaluan Beach. Fredagen hängde vi vid poolen på förmiddagen och på eftermiddagen gick vi ned till Alona Beach för att få de sista doppen i havet. Jag passade även på att få en massage under skuggan av en palm till ljudet av vågornas brus. En lisa för kropp och själ.
I morse var så den tråkiga dagen här, den som alltid kommer. Den när det var dags att packa och flyga upp till Manila. Mitt och barnens flyg lämnar Manila 2220 och vårt flyg från Tagbilaran, Bohol skulle lyfta 1640. Trodde vi!
Vi kom i god tid till flygplatsen och checkade in i lugn och ro. Vi "boade" oss på några bänkar för att invänta boarding cirka 45 minuter senare. Då meddelades det plötsligt att vårt plan var inställt. Det hade vänt tillbaka till Manila strax efter start pga tekniska problem.
Lasse och Vendela som har två dagar i Manila kunde ta det hela med ro men jag och twinsen som hade ett anslutande flyg, för oss var det lite värre.
Vi som skulle missa våra anslutningar i Manila ombads gå upp till Philippine Arlines kontor på andra våningen för att få hjälp där. Lång kö, mycket människor och en och annan som trängde sig lite dumt, men till slut var det min tur. Kvinnan bakom disken var mycket vänlig och sa att vi kunde åka från Cebu City klockan 2200 ikväll och sedan skulle hon boka på mig och twinsen på en PAL-flight direkt till Beijing i morgon bitti. För oss var det rena rama bingon på ett vis eftersom vi hade varit tvugna att spendera stora delar av natten på flygplatsen i Xiamen annars. Vi hade nämligen en riktigt dålig biljett tillbaka hem, Sju timmars väntan mitt i natten - det är ingen lek. Speciellt inte om man är 11 år gammal. Nu skulle vi istället bo på hotel i Manila och få spendera ytterligare timmar med Vendela och Lasse och dessutom skulle vi få åka med direktflyg til Beijing.
Men Tagbilaran ligger inte i Cebu City. Cebu är en grannö till Bohol och att ta sig dit tar cirka 2 timmar med snabbfärjan. Mot kvitto skulle vi få alla våra utlägg täckta blev vi upplysta om. Det var bara det att taxichaufförerna vädrade morgonluft och resorna till hamnen var plötsligt mycket dyra och de kördes utan kvitto. Vi hade verkligen inte tid att argumentera med någon eftersom det bara var 25 minuter till färjan skulle gå när vi var klara på flygplatsen. Det fick bli en resa utan kvitto.
Taxichaffisen slängde av Lasse och alla barn plus vårt bagage vid terminalen och körde sedan mig till biljettkontoret en bit bort. Han tänkte inte köra mig tillbaka när jag hade köpt våra biljetter sa han, men som så många andra som inte känner mig trodde han att han kunde vinna den striden. Men icke!
Jag hoppade ur bilen och sa åt honom att vänta. När jag kom tillbaka med våra biljetter ville han ha sina pengar, självklart sa jag, när du har kört mig till terminalen. Han blev inte så glad men eftersom han ville ha betalt för sin resa körde han mig dit jag ville.
Amerikanska våldfilmer och Jesu Kristus är två, lika, viktiga inslag i varje vänthall av rang här på Filippinerna.
- att äta den typiskt filippinska efterrätten "Halo Halo" till lunch. Den var skitäcklig!
Min famij var inte lika exalterad som jag över det extra lilla äventyr som resan bjöd på.......
Vi löste air-condition compartment biljetter. Det är ju varmt här!
Men det var det inte i salongen på båten. Luftkonditioneringen pumpade ut kallluft i parti och minut. Jag fick packa upp de tröjor och den filt som jag hade i handbagaget och ge till barnen. (Jag hade förberett mig för en kall natt på flygplatsen i Xiamen)
Färjan avgick lite försenat och det kändes ett tag osäkert om vi skulle hinna med flyget från Cebu.
På väg ombord på färjan.
Min stoiske make härdade ut i två timmar i den iskalla båtsalongen. Filten och tröjorna gav vi till barnen.
Framme i Cebu hamn fick vi tag i en taxi på en gång och 30 minuter senare stod vi vid check-in på flygplatsen. Vi fick 1000 pesos/person för våra utlägg. (Vi gav de kvitton vi hade) Det motsvarar cirka 200Skr och det räckte väl.
Vi fick dessutom en middags-voucher.
När vi nu var i så god tid passade jag på att försöka göra klart med våra biljetter inför morgondagen och vårt hotel i natt. Övriga familjen gick för att äta och jag fick gå in till PAL´s kontor och prata med chefen. Hon informerade mig om att hotel i Manila var självklart men att biljetterna till Beijing inte var lika självklart. Jag hade ju bokat med China Southern och inte PAL. Suck!
Jag förklarade för henne att jag börjar jobba på måndag och att barnen ska till skolan och frågade hur de hade tänkt att de skule lösa det där med förlorad arbetsinkomst osv. Chefen var en mycket vänlig kvinna och sa att hon skulle se vad de kunde göra. Fyrtiofem nervösa minuter senare var vi bokade på en fligt från Manila klockan sju imorgon bitti och två hotellrum väntar oss när vi kommer fram dit i natt.
Då kommer nästa lilla bakslag. Flighten från Cebu är kraftigt försenad och väntas inte avgå förrän strax innan midnatt.
Så nu sitter vi här med våra telefoner och datorer och fördriver tiden på Cebu City's flygplats.
Alla är vid gott mod men lite trötta.
Jag sjunger landets, folkets och flygbolagets lov! Alla är så vänliga här och alla har gjort sitt bästa för att lösa en situation som uppstått. Det är inte för inte jag gillar att kalla Filippinerna för mitt andra hemland.
DAGENS KULTURELLA ERFARENHETER:
- att äta den typiskt filippinska efterrätten "Halo Halo" till lunch. Den var skitäcklig!
- att drabbas av ett inställt flyg och behöva åka til en annan ö för att komma vidare
- att åka båt i en iskall båtsalong när luften vibrerar av värme utanför
- de, som alltid, så vänliga och hjälpsamma människorna här i landet som gör sitt bästa för att du ska vara nöjd
Kommentera