I torsdags kom flyttgubbarna.
Vårt hem har sett ut som en lagerlokal de senaste veckorna. Möbler, cyklar, krukor och diverse annat smått och gott.
Jag gick till jobbet och hade några utvecklingsamtal innan jag återvände till infernot för att ta emot flyttkarlarna.
Killen som var boss pratade mycket bra engelska. Han var trevlig och pratsam. Jag fick visa honom på inter-net hur Howardsoffor ser ut. Han gillade mina nytillverkade jättemycket!
Killarna som packade var lika små och taniga som effektiva. Det gick i en rasande fart. Klockan 13 sa bossen att han räknade med att det skulle vara packat och klart men sedan hände något.
Bossen berättade för mig att flyttkillarna ofta jobbar 12-13 timmar per dag. De går på månadslön. Han tyckte också att jag hade förberett packning på ett mycket bra sätt, det var ett lätt jobb för dem.
Jag tror att när det gick upp för grabbarna att det skulle bli en kort dag drog de ner på tempot.
Antagligen ger inte en halv dags arbete full lön, men en 7-8 timmars dag gör det.
Farten minskade och det hela var inte klart förrän klockan 16.15.
När de var klara räknade bossen ut att jag hade 17m3 . Min del av containern är 14m3 så jag fick lätt panik.
Grabbarna började öppna flyttlådor och packa om och fem lådor senare och färre var jag nere i 14m3.
Jag var hemma hela dagen för att övervaka packningen eftersom kineserna är kända för att "packa luft".
Jag övervakade arbetet men jag stod inte med näsan i varje flyttlåda men det kanske jag borde ha gjort. Med tanke på hur relativt lätt 17m3 blev 14m3 så kanske jag kunde ha fått ned det hela till 11-12m3 istället.
Med 14m3 var jag dock nöjd och glad tills det gick upp för mig att terakotta-krigaren inte var inräknad i de kubiken . Schade! Merde! El puta de hijo! Faan!
Nu hoppas jag att Loren, som flyttchefen heter, kan hitta min stora låda med bäddmadrasser och min halvstora låda med en högtalare så att han kan ta väck dem från min last. De utgör de 2m3 som jag behöver frigöra för att få plats med min general i lera!
Hemma är det nu tomt.
Lägenheten liknar den vi flyttade in i för 9 månader sedan. Inget personligt, inget mysigt, ingenting. Bara en steril 4-rums lägenhet i en förort till Beijing.
Som Melker sa; - Mamma det känns lite konstigt . Vi har ju bott här ganska länge.........
Ja, det känns lite konstigt.
Igår gjorde vi vår sista shopping på "Pärlan".
Vi var på Solana för sista gången och köpte examensklänning till Malin.
Imorgon blir det gudstjänst på ambassaden för sista gången.
På måndag börjar den sista veckan i skolan och på förskolan.
Det är mycket "sista gången" nu.
Många av våra kompisar som flyttar hem efter ett antal år i Beijing eller som ska hem på sommarsemester längtar som bara den. De som flyttar hem är färdiga med Kina efter några år här.
De som åker hem på semester längtar men ska tillbaka i höst.
Och vi, jag vi accepterar nu att vårt äventyr är slut. Jag med sorg i hjärtat.................
Men jag kommer INTE att sakna de rackarns myggen som sakta men säkert äter oss varje natt. De små liven kommer in genom air-condition.
Valet står mellan att försöka sova i 35 graders värme eller att sova insmord i myggmedel.
Vi väljer det senare, även om det känns ohälsosamt värre!
DAGARNAS (OCH NÄTTERNAS) KULTURELLA ERFARENHETER:
- packa luft. En konst som kinerserna behärksar intill fulländning.
- att bli uppäten av kinesiska myggor som sticker utan att det känns. Samma mygga sticker dessutom mer än en gång.
