Innan det ens har börjat är det äntligen över - luciafirandet.
Ända sedan i oktober har vi övat och tragglat för att få till ett fins lucia framträdande barnen och jag. I skolans klasser 2-6 går det 17 pojkar och fyra flickor. I F-1'an är det sex grabbar och en tjej.
Med risk för att låta alltför fördomsfull kan jag säga att utamaningen med så många killar blir något lite större än om könsfördelningen hade varit den omvända. Bland våra elever på "kompletterane svenska" var det 7 tjejer som deltog i luciatåget.
Vi hade kommit ända in i november innan jag började tro att vi skulle ro iland projektet.
Den 30 november var det dags för vårt första framträdande.
SWEA's julbazar och skolans luciatåg. Barnen var otroligt duktiga och förutom körsång hade vi olika grupperingar som spelde rytminstrument, tre barn på blockflöjt och en kille på solo- och kompgitarr. Icke att förglömma F-1'an som agerade tomtar till "Midnatt råder". Många föräldrar kom fram och sa att det var det bästa luciatåget på flera år. "Det säger de varje år", sa barnen!
I morse lussade vi på Ericssons kontor här i Beijing. F-1'an fick stanna hemma med de andra var med.(inte kompletternde svenska eleverna) Vi hade kortat programmet något mend både flöjterna och gitarren samt rytminstrumenten var med. Det gick sådär i morse, barnen sjöng väldigt tyst och svagt. Ingen geist!
Vi blev trots det hyllade och flera anställda (svenskar) kom fram och sa att de hade fått tårar i ögonen.
Utan bakgrundsarbetarna klarar man sig inte.........
Mina kollegor Karin och Marianne skötte på- och avklädning.
Amaya hjälpte kören och jag spelade.
Lite orolig var jag inför kvällens framträdande hos försvarsattachnén. Tänk om barnen inte skulle sjunga högt nog. Tänk om det skulle bli pinsamt.
Vi lämnade skolan i hyrd buss klockan 1630. Åkte direkt till Pizza Hut för att utfodra massorna. Vi kom fram till Embassy House, där försvarsattachén bor och barnen fick byta om uppe i hans lägenhet. Under tiden satte jag upp synten och mikrofonen och lade fram instrumenten nere i foajén där vi skulle sjunga.
Vår försvarsattaché Mats Fogelmark hade bjudit in ett 70-tal personer, de allra flesta med samma uppdrag i Beijing som han har, men då för sitt lands räkning. Mats berättade att några av dem hade varit bjudna även förra året och de såg fram emot att få se ett luciatåg igen. Andra hade ingen aning om vad de skulle få se, så han bad mig säga några ord till gästerna efter vår första sång.
Jag hade sagt till barnen att det här var vår Grande Finale och sa åt dem att sjunga ut ordentligt. Och som de sjöng!!!
Helt klart deras bästa framträdande i år! Helt suveränt! Rösterna hade fin klang och de sjöng högt och vackert.
Åh vad stolt jag är över mina (våra) elever!
Det är en mycket trött fröken som sitter här i soffan.
Vill egentligen helst krypa i säng men jag måste vänta ut tvättmaskinen. Vi firar nobeldagen imorgon och det blir både prisutdelning och nobellunch. Högtidsklädsel är anbefallt. För Melker del blir det skjorta och byxor. Malin vägrar i sten att sätta på sig en klänning så hennes vita byxor ligger i tvättmaskinen. Det är dem jag väntar på. De ska ju helst vara torra imorgon....................
Dagens kulturella erfarenhet: den har vi skänkt till dem som har sett vårt Luciatåg på Ericsson och hos försvarsattachén.
Kommentera