Dansbanefolket i Beijing

Vi åkte tillsammans till PSB Hanna och jag. Hanna beslöt sig för att skippa skolan den dagen så vi kom iväg redan före klockan elva.

Twinsen låg ju sjuka hemma och det var därför jag inte var på jobbet. (Vi har ingen sjuk- eller VAB-ersättning här så det kostar......)

Hamnade  i ett moraliskt dilemma. Orsaken till att jag var hemma var ju att jag inte ville lämna twinsen ensamma och ändå gjorde jag just det. Lämnade dem ensamma  -  då borde jag ha varit på jobbet.

Nåväl, jag var  så stressad över visaproblemet att jag struntade i moralen och hoppade in i en taxi med Hanna och for  in mot staden.

Vi kom fram tre minuter över tolv och förundrades över hur tomt stället var. Det brukar nämligen vara smockfullt där av människor med allehanda visafrågor. Det visade sig att det var lunch  mellan 1200-1330. Det var bara att sätta sig  på en stol och vänta. 

Halv två stod vi först i kön vid disk 38. Där bakom satt en kvinnlig polis som var "in charge". Vi la upp Hannas  pass på disken, mitt pass, brevet från min skola som intygade att jag kan försörja Hanna, brevet  från hennes skola som intygade att hon läser där. Innan jag gick hemifrån slet jag tag i ett familjebevis, på svenska, från Skattemyndigheten som jag hittade i mappen med viktiga papper. Jag slängde upp även det framför poliskvinnan vid disk 38.

Hon tittade, vred och vände, lyssnade, vred  och vände  igen, lyssnade  lite mer och sa sen.

"- Ok, jag gör ett undantag och godkänner familjebeviset trots att det inte är översatt. Hanna får ett nytt turistvisum som gäller  i 90 dagar med en inresa. Ni får gå till disk 26 och lämna  in er ansökan. Blir det några problem skicka dem till mig. Det tar 7 dagar att få visumet."

Vilken lycka! Där och då borde jag har förstått att det omöjliga hade hänt och att jag borde slå pannan i golvet och buga av tacksamhet igen och igen och igen. Men inte jag! Nej, jag måste tänja  på gränserna.

"- Men vi åker  ju om 6 dagar. Kan ni inte fixa visumet en dag snabbare? Snääääla!"

Iskall blick tillbaka från damen i disk 38 och en torr kommentar: "Vill ni ha visumet eller inte?!"

Vi tog  passet och alla papper, ställde oss snällt i ny kö och kom efter några minuter fram till disk 26.

Kvinnan där tittade, vred och vände, lyssnade, vred  och vände  igen, såg sur ut och tittade  igen. Jag berättade att det var damen i disk 38 hade  godkänt ansökan och att hon skulle gå dit och prata med henne för att få det bekräftat.

Hon gjorde så, kom tillbaka  om möjligt ännu surare och började processa pappren. När allt var klart sträckte hon fram den gula lappen som fungerar som tillfäligt pass tills visumet är klart.

Det stod klart och tydligt att passet skulle hämtas den 12 dec,  vår avresa är den 11:e.

En vanlig, normal människa hade tagit den gula lappen och snabbt lämnat byggnaden innan de hann ändra sig, men inte jag. Nej, jag måste pröva att få det på mitt sätt.

"-Snälla, kan vi inte få hämta passet den 10 eller 11:e?"

"-Nej!"

"-Snälla!"

Då slet hon den gula lappen ur  min hand och gav tillbaka passet och alla papper och hänvisade  mig tillbaka till disk nummer 38.

Där var det nu en lång kö, jag ställde  mig sist i kön och väntade. När det äntligen blev min tur hade jag lyckats hetsa upp mig så i tankarna att jag lyckade pressa fram lite tårar. Trodde min enfald att det skulle hjälpa.

Poliskvinnan gav mig ett kallt ögonkast och sa att hon hade ju sagt att det tar sju dar, inte mer, inte mindre.

Jag är ju inte helt dum så jag förstod att jag hade nått vägs ände så jag bad ödmjukt att få tillbaka vår gula lapp med det provisoriska visumet.

"-Ställ dig  i kö till disk 26 och sluta slösa andra människors tid!"

Ny lång kö och efter vad som kändes som en evighet var det äntligen vår tur. Surkärringen bakom disk 26 tog våra papper, tittade  på dem, tittade  på oss, tittade  på pappren igen och sa: "Det här gäller inte! Du måste översätta familjebeviset till kinesiska"

"-Men, men, det var ju OK. Jag vill bara hämta den gula lappen. Den ligger där bredvid dig"

"- Nej, pappret gäller  inte. Du måste få det översatt. Gå ut på stan och hitta en översättningsbyrå"

"- Nej men....."

"- Pappren gäller INTE. Gå!"

Så fyra timmar senare hade vi fixat Hannas visum och ofixat detsamma!

Vi?! Nej, det var jag. Jag som inte hade vett att vara ödmjuk.

Vi borde naturligtvis ha accepterat att det skulle ta sju dagar och köpt en enkelbiljett till Manila åt Hanna den 12:e. Nu var vi tillbaka  på ruta 1 och Hannas resa till Filippinerna blir inte av.

Innan jag lämnade disk 26 sa jag med min allra lenaste röst och med ett leende  på läpparna alla svär- och könsord jag kunde komma på till surkärringen bakom disken.

 

Jag har sedan under gårdagen kontaktat Philippine Airlines och försökt få tillbaka pengarna för våra biljetter. Jag har tittat på alternativa resmål i Kina. Hainan vore toppen och jag hittar verkligt billiga boenden men flygbiljetterna dit är sjukt dyra. 

I morse fick jag svar från Phhilippine Airlines och biljetterna är inte återbetalningsbara.

Så Hanna stannar hemma (hon åker till Shanghai med en kompis istället)  och vi åker till Filippinerna. 

OM inte hela landet befinner sig i kris förståss.

En jättetyfon är  på ingång och den blir tydligen värre än den som slog sönder landet förra  året. 

På nyheterna ser det ut som om de södra delarna av landet kommer att drabbas värst men vi får helt enkelt avvakta och se.

 

Grädden på moset är att twinsen fortfarande är sjuka. Melker började dagen med att spy slem. Det låter som om de lungsjukas riksförbund har årsmöte hemma hos oss. Det hostas och snörvlas i alla rum........

Hanna har tagit sin hosta och gått till skolan för att skriva sina slutprov idag. Hoppas att det går bra för henne.

Hon kommer inte hem ikväll och natt för det ska firas! Det är hon värd!

 

Imorgon är det adventsgudstjänst på ambassaden och jag skulle verkligen vilja gå. Hoppas att twinsen mår  lite bättre. Men fram till dess går vi i ide i vår lägenhet det vackra vädret och den härliga luften till trots.

 

 

DAGENS KULTURELLA ERFARENHET: Do not ever f-k with the Chinese! Tro inte att du kan slåss mot byråkrati och maktfullkomlighet. Var ö d m j u k!