Vi kom hem från Filippinerna strax efter lunch.
Genast satte jag igång med förberedelserna inför Vendelas ankomst 00.30 kommande natt.
Tvätt in i maskinen, lägenhet städas, mat handlas.
När Hanna kom hem gick vi till skolan och hämtade hem bord, stolar och julgan. Vakterna tittade förundrat på oss när vi kom gående med vårt "flyttlass".
Vid niotiden på kvällen var granen pyntad, lägenheten städad och det brann stearinljus överallt. Det var så fint.
Melker och Malin, som hade gått upp 04.00 på morgonen, somnade tillsammans med Hanna och jag tittade på svenska dokumentärer på SvtPlay.
Strax efter midnatt väckte jag Hanna och Malin som skulle åka och möta Vendela. De gick och jag satte mig framför ännu en dokumentär. Det var lite svårt att koncentrera sig, längtan och väntan på Vendela gjorde sig påmind. En timme efter att planet hade landat började jag vänta hem gänget. Ingen kom. jag väntade.
1,5 timmar efter att planet hade landat väntade jag fortfarande.
Efter två timmar började jag undra vad som hade hänt. Då ringer Vendela på Skype men vi lyckas inte koppla upp mot varandra. Jag ringer henne, inget svar. Min och Malins telefon fungerar inte så vi kan inte nå varandra. Vendela ringer igen. Vi når inte varandra. Jag börjar bli orolig.
Efter tre timmar ringer Lasse på Skype. Vendela har fått tag i Hampus, som har ringt Lasse som ringer mig!
Hon satt på flygplatsen men ingen var där och mötte.
Nu blev jag nästan hysterisk. Gick in och väckte Melker och sa att vi var tvugna att åka till flygplatsen.
I mitt huvud satt Vendela och grät och var ledsen och rädd och Hanna och Malin var på villovägar. Antagligen kidnappade av en taxichaufför eller på sjukhus efter en bilolycka. Ja, oj vad det kan snurra.........
Melker och jag ger oss ut i natten, klockan är nu nästan 0400, för att leta taxi. Lättare sagt än gjort.
Trafiken i Kina är hemsk men när vi för en gångs skull skulle ha välkomnat en hemsk och tät trafik var det tomt på vägarna. TOMT!!!!!
Jag höll på att bli galen. Melker bad mig att inte gråta för han skulle bli så rädd då sa han. Stackars barn som måste vara sin mammas trygghet!
Till slut fick vi tag på en taxi. Han ville ha extra betalt för att köra och jag var i det tillståndet att han hade kunnat begära vad som helst. Som tur var ville han bara ha 20RMB extra.
Framme i ankomsthallen vid terminal 3 ser vi ingen Vendela och inte heller Hanna och Malin. Går till informationsdisken och försäkrar mig om att planet har landat och att det kom till terminal 3.
"- Jodå, det landade på tid och jadå det här är rätt terminal. Titta här!", säger hon och visar mig en skärm på kinesiska.
Vi letar ett varv till, vi hittar ingen.
Går tillbaka till informationsdisken och ber henne göra ett utrop. Men se nej, det går inte.
Nu började jag bli otrevlig och det är ingen bra attityd att ha mot kineser (eller någon annan heller för den delen).
Ifrågasätter ännu en gång om planet verkligen hade landat vid terminal 3. Då kom kärringen på att "oh nejdå, det landade visst på terminal 2 !". Tur att jag inte var beväpnad, då hade jag hamnat i kinesiskt häkte den natten. Meker och jag sprang ut till shuttlebussen som tog oss till terminal 2.
Och där satt de alla tre. Vendela, Hanna och Malin. Vilken lycka!!!!!
De däremot var mäkta irriterade på mig som hade åkt ut till flygplatsen för de hade fått vänta 45 minuter extra på att Melker och jag skulle komma. (De visste att vi var på väg viaSkypetråden Lasse-Hampus-Vendela)
Och det är klart med facit i hand så borde vi ha stannat hemma OCH jag borde ha dubbelkollat till vilken terminal planet skulle komma. Det är lätt att vara efterklok.
Klockan fem på morgonen var vi hemma, tre timmar senare än beräknat och tre timmar tröttare än nödvändigt.
NATTENS KULTURELLA ERFARENHET: Tro inte att du kan hitta taxi i Kina vid vilken tid som helst på dygnet. Kineser sover också!
Kommentera