Lycka!
Jag vaknar till Melkers bökande bredvid mig i sängen. Han tycker att det är dags att börja dagen, klockan är ju ändå över nio. Vi går upp och börjar förbereda frukosten.
Sakta börjar det röra sig i och låta från de andra rummen. Ut kommer Hanna, Malin och Vendela.
Det börjar bli fullt i lägenheten nu. I morgon natt hämtar vi Lasse och Hampus på flygplatsen. Nu är det bara Gustav, Amanda, Matilda och Amadeus som fattas för att familjebilden ska vara fullständig....
.
Frukostbordet sprudlar av liv. Det "stoldansas" till julmusik, det skrattas, retas och låter. Jag njuter.
Det som möjligtvis är större än en mors kärlek till sina barn är syskons kärlek till varandra.
Jag njuter där jag sitter och ser och hör mina barns glädje och lycka över att vara tillsammans.
De bildar pakt mot mig men det bjuder jag på. Tydligen är mina försök till kinesiska patetiska, min kommentar om den goda fruksalladen jag gjort löjlig för att inte tala om hur hopplöst mitt tjat om att inte stänka ner hela rummet med oboy är.
De smider planer för dagen. Jag är inte inkluderad.
Nu sitter jag här i min tomma lägenhet och njuter av tystnaden och av att ändå ha dem alla i min närhet.
Barnen har tagit tunnelbanan in till stan, eller "in i land" som vi envisas med att säga. Det går av gammal vana.
De ska handla julklappar och bara vara tillsammans.
Själv ska jag njuta av min dag. Kanske tar jag den där massagen jag fick av Angelica, kanske går jag och klipper mig eller jag kanske till och med går till skolan och jobbar lite. Jag får se.
Men vad jag än gör så gör jag det med ett leende.
Kommentera