Dansbanefolket i Beijing

 

Strax efter att Hanna hade  kommit skildes jag från de övriga och gick mot dagens begivenhet. Adventsgudstjänst på svenska ambasaden. 
Jag har haft lite mailkontakt med vår nytillträdde präst, Anders Johansson, som är baserad  i Hong Kong. Han har bett mig att spela på gudstjänsterna, något som jag har ställt mig tvekande till eftersom jag inte vill binda upp mig  på för mycket. Gudstjänsten skulle börja klockan fyra men kören skulle samlas klockan tre. Jag tänkte att om jag kom lite tidigare kunde jag ju ta en titt  på vad som skulle spelas och se om det var något jag kunde hjälpa till med.

Hade svårt att hitta ambassaden trots en klockren beskrivning av vägen från Angelica. Till slut  kom jag fram men då var klockan redan 1540. 

Prästen Anders visade sig var en mycket karismatisk och trevlig person och innan jag visste ordet av övade jag med kören. Klockan fyra började gudstjänsten och jag var med och sjöng tre sånger. 

Ni må tro att jag blev lite konfunderad när jag räknade till hela tre präster i den lilla Hedinsalen på ambassaden. 

Det visade sig  då att Anders hade två av sina chefer med sig för att han skulle "installeras" här  i Peking idag, Shanhai igår. 

En av dem var chefen för svenska kyrkan i utlandet, Andres Bergkvist. Naturligtvis känner han min vän Torgny som jobbar på svenska kyrkans stift i Karlstad!

I kören (vi var sju stycken, varav tre tillkom idag) fanns en man som var väldigt duktig att sjunga. Vi kom att samtala lite och han visade sig vara Sveriges Radios korre här  i Beijing, Lars Moberg.  Naturligtvis känner han min svägerska Christina! Men hur liten är världen?!

Som grädde på moset träffade jag Oskar, en ung svensk kille  som jobbar på P1, en social interaktiv plattform här  i Beijing. Jag fattar ju noll och intet av all ny modern teknik men jag tror på att man ska nätverka. Alltså pratade jag med Oskar om hans jobb och frågade  om det på något vis liknar spelutveckling. Nej, men han bor ihop med en kines som jobbar med spelutveckling. 

Vi har bytt nummer Oskar och jag och när min kära svärson Amadeus kommer hit ska jag snickra ihop ett möte med  kinesen och Amadeus!  Förlåt mig Matilda, men det kan vara en chans för Amadeus........

 

Efter gudstjänsten kom Anders fram till mig och frågade  om jag inte kunde tänka mig att följa med hem på middag till Mats och Ulrika. Det är ett svenskt par som har bott här  i Kina  i över 20 år. Mats är chef på Scania här och de är bägge engagerade  i kyrkan. 

Vi bjöds på en fantastisk kinesisk buffè och god dryck därtill. Läs; vin.

Under middagen hade vi ett mycket  inressant samtal om svenska kyrkans roll i Kina. Vad kan kyrkan erbjuda oss svenskar i Kina? Vad behöver vi? Vad vill vi ha? Vad spelar skolan för roll i svenskgemenskapen? Ambassaden? 

Med  på middagen var Anders, Anders och präst nummer tre som jag tyvärr har glömt namnet på, Oskar, Lizette från svenska ambassaden, värdparet och jag. Vilka härliga människor! Vilket samtal!

Ibland kan jag känna mig  liten, obegåvad och dum i sådana här sällskap men jag har ju sällan vett att hålla truten. Ställer frågor och sticker ut hakan. Blir alltid lika förvånad när det verkar som om jag faktiskt tillförde debatten och sällskapet något.