Vi har en liten kris på skolan. Häromdagen gick jag till vårt vaktmästarkontor för att be om lite hjälp.
På kontoret satt de bägge vakmästarna i godan ro till synes sysslolösa. Jag bad dem sätta upp en sak inne hos oss på förskolan medelst teckenspråk och stora leenden. De tittade på mig och skakade på sina huvuden. Jag försökte igen men samma svar. "Buha" och nekande gester.
Som ni förstår, kunde jag inte fortsätta "konversationen" eftersom det då krävdes kunskaper i det kinesiska språket. Så jag satte helt enkelt upp en frågande min och gick därifrån.
Jag gick upp till Isabell och bad henne be vaktmästarna hjälpa oss att få upp krokarna. Inget hände.
På morgonmötet dagen efter berättade rektor om vårt "vaktmästarproblem" som är betydligt större än ett par krokar som inte kommer upp.
Det visade sig att våra vakmästare arbetsvägrar. En av dem har gått en branskyddsutbildning och med den i ryggen hävdar han att han och hans kollega måste sitta på kontoret och titta på brandvarnardisplayen 24/7.
OM det skulle börja brinna måste en av dem gå och kolla var och om det är på riktigt och den andra måste sitta kvar och titta på brandvarnardisplayen. Alltså: De KAN ( vill inte) utföra sina vaktmästarsysslor.
Men här kommer det fina i kråksången, om de får högre lön kan de tänka sig att strunta i brandreglementet och börja jobba igen.
Uppenbarligen är det så att myndigheterna ställer kravet om två man på plats hela dygnet, ala dagar i veckan men som sagt med högre lön är våra vaktmästare beredda att skita i myndigheternas krav!
Ett annat ord för detta är utpressning.
Rektor Maria har suttit i möte med vaktmästarna som hela tiden kräver högre lön annars jobbar de inte.
Att fixa brandvakter 24/7 betyder att vi måste anställa sju personer heltid. Det får bli en styrelsefråga.
Under tiden får både polis och brandmyndighet anonyma samtal som påtalar "problemet" och skolan får besök av myndighetspersoner titt som tätt.
Det är speciellt en av våra vaktmästare som driver frågan extra hårt och tittar man tillbaka några år så har han med jämna mellanrum kört denna typ av utpressning gentemot sin arbetsgivare.
Jag som ju blir förbannad på dylikt beteende frågade varför vi inte helt enkelt sparkar bråkmakaren. Speciellt eftersom det är ett återkommande mönster.
Då visar det sig, och lyssna nu, att om man blir sparkad av sin arbetsgivare är denne skyldig att betala skadestånd med det antal årslöner som man har jobbat. Tio år = tio årslöner, tre år = tre årslöner etc.
Summa summarum: det finns de som vill bli uppsagda!
Så medan våra vaktmästare sitter och softar på kontoret med ögonen på brandvarnardisplayen (i bästa fall) sliter rektor, rektors man, Isabell och någon förälder med att julpynta skolan och laga golvet i jympasalen etc.
I tisdags var hela lärarkollegiet på studiebesök på Brittsh School of Beijing. Jag trodde att detta var en skola som var understödd av brittiska staten på samma sätt som våra svenska utlandsskolor men det visade sig att BSB ingår i ett privat företag om 11 skolor i Asien. Företaget är introducerat på New York-börsen.
Att ha sina barn på BSB kostar pengar - mycket pengar. Men oj vilken skola!
Stora, fantastiska lokaler. Elevarbeten, mycket proffsiga och fina sådana, uppsatta överallt. Högteknologiskt utrustning i alla klassrum, stor swimmingpool, två stora jympasalar, tre bibliotek.
Skolans idrottsavdelning är mycket framgångsrik. Eleverna i de olika lagen åker på tävlingar runt om i Asen och bor på 5-stjärniga hotell. Inte undra på att det kostar att gå där!
Under vårt studiebesök såg vi reklam för elevmusicalen "Grease" som hade premiär igår kväll. Vi köpte biljetter till hela familjen och igår kväll var vi där. En härlig produktion som var mycket proffsig.
Jag blir så inspirerad och brinner av lust att göra något liknande, om än i mycket mindre skala, på vår skola.
Tyvärr tror jag inte att jag får med mina kollegor på tåget........
Imorgon är det lucia och då ska vi, jag och eleverna, äntligen få visa vad vi har trönat på hela hösten. Generalrepetitionen igår gick bra med bara ett smärre misstag. Och det är bra! En generalrepetition för inte gå felfritt det är dålig karma.
Veckans kuturella erfarenhet: I landet där folk skriker efter jobb lönar det sig ändå att idka utpressning och arbetsvägra.
Kommentera