I söndags smet jag hemifrån alldels ensam!
Redan innan jag kom fram till tunnelbanan kändes det som om jag var på rymmen och borde vända om. Men jag ville verkligen besöka Lama templet och barnen ville inte följa med.
Resan in till stan gick på ett killi-vipp eftersom jag hade en bra bok med mig att läsa. Men jag var inte helt ensam.......
Lamatemplet är det enda aktiva lamaistiska templet i Beijing och det är samtidigt en stor turistattraktion.
Yonghe-templet (雍和宫, Yōnghégōng), egentligen Fredens och harmonins palats, är ett viktigt tibetanskt buddhistiskt tempel iPeking som tillhör Gelug-skolan.
Tempelbyggnaden byggdes först 1694 och tjänstgjorde då som officiell bostad för palatseunucker. Det omvandlades sedan till prins Yongs residens och sedan han bestigit tronen som Yongzheng-kejsaren 1722 blev hälften av byggnaden ett tibetanskt buddhistiskt tempel, medan andra hälften förblev ett kejserligt palats. Större delen av munkarna kom från Mongoliet.
Det är ett av de största lamaistiska templen utanför Tibet och anses vara den bäst restaurerade tempelanläggningen i Peking. Templet är orienterat längs en nord-sydlig-axel, och består av en hage, flera inre palats och olika hallar. Den viktigaste är Den oändliga lyckans hall (Wanfuge), där det står en 18 meter hög staty av Buddha Maitreya utskuren ur sandelträ. Trästammen är 26 meter hög, men åtta meter ligger under marknivån. Statyn var en gåva från den sjunde Dalai Lama till Qianlong-kejsaren.
Den tibetanska kulturen och framförallt dess religion är så facinerande tycker jag. Jag kan så väldigt lite om den och jag skulle vilja kunna så mycket mer. Att få åkta till Lahsa och Tibet står högt upp på min to-do-list.
Det förvånar mig alltid när vi är i tempel att det är så många och förhållandevis unga kineser som ber och är uppenbart troende. Tydligen är det så att det är en stor nyandlighet som sprider sig i landet. Kristendomen breder också ut sig och det finns fem miljoner kristna. Kanske är det så att människor behöver någon sorts tro och nu när kinersen i gemen har övergivit ordförande Maos läror kanske religionen har fått träda in i stället. Det är bara en hemmasnickrad fundering - kanske är den helt fel. Men jag lärde mig idag att bara 5% av befolkningen är medlemmar i kommunistpartiet.
Söndagen bjöd på klarblå himmel och finfin luft så när jag var klar med Lamatemplet tog jag en liten promenad i hutongerna på andra sidan gatan.
Kina är ett land fullt av motsägelser. Du kan se enkla, gamla cyklar lastade till bristningsgränsen stå sida vid sida om en Porsche av nyaste modell.
Du kan komma in på ett café eller en restaurang som ser ut som det enklaste av enkla ställen men så kommer någon och tar din beställning på en handdator av nyaste modell.
När du köper bussbiljetter i någon liten håla på landet gör du det i en lokal som ser ut mer som ett grovsoprum än ett biljettkontor men biljetten bokas via ett modernt datasystem och du får ditt platsnummer där och då.
På min lilla promenad i hutongerna hittade jag ett tibetanskt café. Det var jättemysigt inrett med bilder och böcker från Tibet längs väggarna. Man kunde köpa te med jakmjölk och äta jakkött. Jag var hungring men framförallt var jag kaffetörstig så det fick bli en latte och en tonfisksmörgås isället. Så mycket för den kulturella erfarenheten!
Jag njöt dock i fulla drag av det goda kaffet, min härliga bok och av att vara ensam.
Något har hänt med Malin och Melker här. Något bra. De har börjat ta skolan på stort allvar. Melker gör sina läxor utan att jag behöver tjata och om jag säger att han kan strunta i något som är lite för svårt vägrar han gå till skolan innan vi i alla fall har försökt. Malin får man tjata lite på vad det gäller att komma igång med läxorna men matten som alltid har varit lite krånglig för henne har plötsligt lossnat. Hon räknar på som bara den och är jätteduktig.
Min arbetssituation är på ett sätt väldigt olik den hemma i Sverige så tillvida att här har vi lärare chansen att göra ett gott jobb. Barnen är på förskolan mellan 0830-1500 utom på fredagarna då de går hem 1430. Vi har inga övertrötta barn som har arbetsdagar som är längre än dem deras föräldrar har. All personal kan arbeta i barngrupp hela dagen och vi behöver inte pussla för att det ska gå ihop. Vi har gott om planeringstid. Schemalagd sådan för musiken och barnfri tid på förskolan. Jag har 45 timmars arbetsvecka eftersom vi inte arbetar under skolloven. Men jag är aldrig så slut och otillfredsställd som jag var hemma. När barnen är på förskolan kan jag ägna mig åt dem 100% och jag kan planera, förbereda och dokumentera i lugn och ro när de har gått hem. Jag fattar inte hur jag ska kunna arbeta i en svensk förskola igen med den arbetsbelastning det innebär.
För tillfället lägger jag mycket av min tid på luciaförberedelser. Den 30 november lussar vi på skolan i samband med att SWEA har sin årliga julbasar. Den 8 dec. lussar vi på ambassaden och hemma hos militärattachén och dagen efter är det Ericsons personal som fär njuta av barnens ljuva stämmor. Skolans piano lämnar en hel del övrigt att önska och det står dessutom tre våningar upp i huset så därför skulle vi lösa musiken med en synt. Nu är det så att jag är så gammalmodig att jag tycker att det är avskyvärt att spela på synt. Det är stumt och dött, jag lyckas inte få liv i musiken. Vad göra?
Jo, idag hyrde vi ett piano. Det kommer på måndag och vi har det i en vecka. Jag blev så glad och en sten föll från mitt hjärta. Det kommer att bli bra det här. Jag kommer inte att behöva skämmas för barnens och min insats under luciafirandet!
Idag var lärarkollegiet och rektor på studiebesök i en kinesisk högstadieskola. Byggnaden som skolan låg i var en blå betongbyggnad som hade sett sina bästa år. Men när vi klev ur bilen möttes vi av en välkomsthälsning på en elektronisk anslagstavla, modell större, utanför huvudingången. Dessa motsägelser igen.......
Vi blev visade in i ett konferensrum där vi togs emot av tio män. Rektor, studierektor, lärare och en representant för kommunistpartiet samt en lärare i moral och etik! Hong, vår lärare i kinesika på skolan, berättade för mig att på varje skola finns en representant för kommunistpartiet som har till uppgift att se till att inga irrläror presenteras för eleverna. Läraren i moral och etik lärde ingalunda ut buddistiska levnadsregler om hur man är en god människa etc. Nej hans uppgift var att lära ut de viktigaste sakerna en medborgare bör veta.
Nummer 1: Tjäna ditt land
Nummer 2: Se till att hålla ditt land enigt
Nummer 3: Var en god medborgare osv, osv
Vi fick gå runt i de olika klasserna och titta. Klassrummen var enkla och kalla men i taket i varje klassrum satt en projektor för smartboard av nyaste snitt. Dessa motsägelser igen.......
Några elever hade badmintonlektion. Då stod cirka 14 elever på varje planhalva och en lärare stod och räknade 1,2,3 och så gjorde alla ett slag i luften enligt instruktion. Kanske fick de spela mot varandra en och en senare, vad vet jag, men det såg onekligen lustigt ut på vilket sätt de lärde ut badminton.
Besöket avslutade med att vi bjöd in det kinnesiska kollegiet till vårt luciafirande och till en rundvisning på vår skola och sedan blev det obligatorisk fotografering.
På vägen tillbaka hem berättade Hong att en kinesisk elev från mellanstadiet och uppåt går i skolan ungefär 10-11 tim/dag beroende på hur lång resväg han eller hon har. När de kommer hem äter de och sedan följer några timmars läxläsning. På helgen tar de flesta elever extra lektioner. Två-tre timmars lektion/ämne och läxor på det. Kinesiska barn har ingen fritid och de leker inte med kamrater. De bra pluggar och pluggar. Det är viktiga prov efter varje avslutat stadium och provresultatet avgör om du kommer in på de bästa skolorna eller inte. Hemma diskuterar vi läxors vara eller inte vara för att våra barn måste ha fritid. Vi diskuterar på allvar om man inte borde låta elever i tonåren börja senare på dagen för att det skule passa deras dygnsrytm bättre.
Så olika det kan vara!
Vi har lite otur med våra mobiler här i Kina. Melkers mobil tappade jag eller han på flygplatsen den dagen Lasse kom. Hannas mobl blev stulen ur hennes ficka och min mobil säger att den inte har något SIM-kort fast den har det. Vi har lånat en mobil till Melker som Hanna har lagt beslag på och Malin har sin i säkert förvar.
Igår, när vi skulle arbeta sent, kom Melker inspringade på lärarrummet (han kunde ju inte ringa) och sa att det läckte vatten i ena badrummet. Mycket vatten!
Jag sprang hem via management office och konstaterade att det var precis som Melker hade sagt. Efter 45 min kom en vattengubbe och han konstaterade snabbt att elementet hade rostat sönder och det var därför varmt vatten sprutade ut på golvet. Genom teckenspråk förstod jag att det elementet ska kastas ut och ett nytt ska sättas in. Vattengubben stängde av vattnet till elementet sedan gick han och jag gick tillbaka till jobbet. Angelica hade då läst ett meddelande från Hanna till mig som hon hade skickat flera timmar tidigare (jag har ju ingen egen telefon). "Be att mamma ringer mig. Det är viktigt!". Jag fick ju hjärtsnörp förståss men det visade sig att Hanna bara ville berätta om vattenläckan.
När jag kom hem igen kom ytterligare en vattengubbe och började titta på samma element. Jag började ana att han inte visste att en kollega redan varit här men det kunde jag inte förmedla via teckenspråk. Jag lånade Malins telefon och ringde vår agent Cindy och bad henne tolka. Det hela slutade med att vatengubbe nummer 2 luftade alla element och jag ombads lämna nyckeln till management office idag på morgonen så skulle allt fixas under dagen idag.
Sagt och gjort. I morse lämnade jag nycklen och förväntade mig ett nytt fräsch element i badrummet när jag kom hem i eftermiddag.
Jodå, någon har varit här under dagen men denna någon har inte bytt ut elementet. Däremot har han, det är alltid män som kommer, tagit min disktrasa och knycklat in i sprickan på elementet och lämnat det så!
Att inte elementet var utbytt det kan jag ta men att min disktrasa har degraderats till stopp-propp i ett sunkigt gammalt element det svider..........
Dagens kulturella erfarenheter:
Kinesiska skolbarn lever ett hårt, nästintill, omänskligt liv
På varje kinesisk skola finns en representant för kommunistpartiet anställd
På kinesiska skolor fostras barnen i patriotism från tidig ålder
Kommentera