Dansbanefolket i Beijing

 

Det är verkligen dubbelt att Malin har fått göra det här. Hennes naglar är så fina men hon är ju så ung. Men oj vad nöjd hon är! Hon kvittrar och säger att det här ska hon göra ofta, ofta.

- Mmmmmm, för dina egna pengar, muttrar jag.

 

Vi har ännu inte lyckats vara  på Yashow utan att handla. Idag blev det två ficklampor, ett par mjukisbyxor och två par jympaskor. Vi förbereder vår resa till Avatarbergen med dessa  inköp.

Igår bokade jag vandrarhem åt oss  i Changsha. Twinsen blev grymt besvikna att vi inte ska bo på ett minst

4-stjärnigt hotell men snålmamman hoppas att vi ska träffa andra resenärer  på vandrarhemmet som kan dela med sig av lite råd  inför vårt fortsatta äventyr. Jag letar på nätet efter information om Avatarbergen och hur man bäst tar sig dit från Cangsha. Det finns en hel del information men det är en sak att läsa hur man ska göra och en annan att faktiskt göra det. Dessutom vet vi ju av erfarenhet att sidorna  på nätet  inte uppdateras regelbundet. Så det som står på nätet kan vara gammal, inaktuell information. Jag känner mig inte alls orolig för själva resan men jag är  lite orolig att twinsen ska tycka att det är obehagligt att inte allt  går på räls. Hör  på Lasses röst när vi Skypar att han tvivlar på det kloka  i detta äventyr men jag vet att det kommer att bli fantastiskt. 

 

Det blir mörkt tidigt här och redan klockan sex är det mörkt. Vi var trötta efter shoppingen och Hanna, som hade mött upp efter skolan, var febrig och förkyld så vi beslöt oss för att ta en taxi hem.  Melker är lite bränd efter våra taxiäventyr förra veckan så han var inte så nöjd med beslutet. 

Min kinesiska är dåååålig och mitt uttal en katastrof så när jag gav honom instruktion om vart vi skulle fattade han ingenting. Tur då att man har plånboken full med  olika visitkort där det står adresser och körinstruktioner om var man ska. Han muttrade och såg mycket besvärad ut. Det visade sig att vi skulle i rakt motsatt riktning och trafiken var helt hopplös. Men, men säga vad man vill om bilkörningen i det här landet men skickliga är de  i alla fall - förarna. Vår chaffis trängde sig snyggt över fem filer och gjorde en u-sväng så att vi kom i rätt riktning. 

Närmare hemmet blev han lite osäker igen men då öppnade Hanna munnen och gav körinstruktioner  på kinesiska!!! Hon är jätteduktig!

Det känns så tryggt att Hanna med. Även om hon själv säger att hon bara kan lite kinesiska så kan hon i alla fall göra sig förstådd.

Väl hemma fick ungarna pannkakor till sen middag och jag tog tag i städningen. Vill komma hem imorgon och känna att jag är ledig. Nu sitter jag i soffan, alla andra sover, på TV'n mässar CNN fragmentariska nyheter från världen, hela lägenheten luktar rent och jag njuter. 

Varje vecka köper jag färska blommor att ha på bordet. Rosorna  kostar  3 RMB/styck så jag unnar mig rosor i allehanda färger. Det känns så lyxigt att kunna köpa en bukett vackra blommor utan att det kostar skjortan. Livet här är bra gott!

 

Dagens kulturella erfarenhet: Städning är  lika tråkigt där som här.