Min tanke är att vi varje helg ska besöka en ny sedvärdhet, Beijing har massor att bjuda på. Idag var min plan sommarpalatset eller Prins Gongs palats. Valet föll på det senare. Vi promenerade till vår tunnelbanestation China International Exhibition Centre. En promenad på 15-20 minuter.
Det är mycket lätt att åka tunnelbana här, det är väl skyltat på både engelska och kinesiska. När man går på på stationen är det säkerhetskontroll. Allt bagage röntgas och ev dricka får man öppna och ta en klunk av så att man kan "bevisa" att det inte är flytande sprängämnen man har i flaskan. I vagnen kan man följa sin färd på tavlor som markerar nästa station, vilken linje man kan byta till och på vilken sida dörrarna öppnas. Ett mycket väl utvecklat system. Det är trångt som attan på vissa linjer och vi har alla blivit fena på att tränga oss in för att inte bli kvar på perrongen när tåget går!
Enligt guideboken skulle vi gå av vid station Gulou Daije och då skulle vi inte vara långt från prinsens palats. Det byggdes under Quianlongkejsarens tid 1735-1796 och det är enligt guideboken ett skolexempel på ett historiskt Pekingpalats. Den första invånaren var Heshun , en manchuisk tjänsteman som var kejsarens favorit. Hovet beslagtog dock huset eftersom man ansåg att Heshun hade använt kungliga motiv när han inredde palatset. Det gavs senare till prins Gong någongång i mitten av 1800-talet.
När vi klev av tunnelbanan valde vi utgång H, helt på måfå. Vi kom upp på en gata och hade ingen aning om var vi var. Efter en liten stunds promenerande längs trottoaren hittade vi ett vandrarhem där jag antog att de skulle kunna prata lite engelska. Men icke.
De pekade i alla fall ut Trum- och klocktornen som låg alldeles i närheten. De byggdes på den plats som en gång var stadens nordligaste punkt. Man kan gå upp i tornen och då har men en fin utsikt över Houhai.
Vi såg fram emot att klättra upp i tornen det var bara det att....................
.........det var stängt!
Vi beslöt oss då för att med kartans hjälp vandra genom hutongerna fram till sjöarna Houhai och Quianhai. Från dem skulle vi sedan lätt hitta palatset.
Hutongerna runt de bägge sjöarna tillhörde länge de adliga och förmögna köpmännen. Hutonger finns spridda över stora delar av central Beijing och man gör nu allt för att bevara dem till eftervärlden. Många är bebodda medan andra har blivit cafe'er, barer eller hotell.
Det var en sällsam känsla att vandra genom de trånga gränderna. Stadens brus var som bortblåst och man kände sig som i en kinesisk film. Det vimlade av människor, cyklar, en och annan bil och förstås turister.
Som ni kan se och kanske ana så finns alla samhällsklasser representerade bakom dörrarna till en hutong.
Vi lämnade Shunyi och Capital Paradise ganska snart efter frukost så efter ett tag började trupperna bli hungriga. Vi sökte upp en matvaruaffär i en av hutongerna för att köpa något att äta. Kunde förstås inte låta bli att ta kort på mathanteringen. Miljö- och hälsa släng er i väggen!!!!!!!
Vi köpte några Snickers och lite tuggummi !
Vi fortsatte vår vandring genom hutongerna och bara njöt av alla syn- och luktintryck.
Nja,dvs luktintrycken kunde vi ha klarat oss utan. De allra flesta i alla fall, för här och där luktade det verkligen
J Ä T T E I L L A !
Den erfarne Eva-vännen vet nu vartåt denna historia lutar...................just det. Vi var vilse!
Vi tittade, vände och vred, tittade igen men kartan var inte till någon hjälp. Eventuellt kan det ha berott på att vi inte hade en aning om väderstrecken. Solen var gömd bakom ett kompakt moln av smog så med hjälp av henne kunde vi inte heller navigera.
Hittade ett urflott hotell som vi gick in på, där måste de väl i alla fall kunna lite engelska. Det kunde dom - med betoning på lite. Som vanligt när en kines inte riktigt vet så kommer han/hon på en massa mer eller mindre bra lösningar med detta enda gemensamma att det inte är någon lösning på problemet. Efter mycket dividerande hit och dit och inringande och pekande på ytterligare en karta gav vi upp. Vi bad dem skriva ned adressen till Prins Gongs palats och så tog vi en taxi.
Vilken tur att vi inte försökte hitta fram till fots. Vi var så fel, så fel, så fel! Hade vandrat i flera timmar i helt fel riktning. Men vi fick se mycket!
När vi så sent om sider kom fram till prinsens palats var klockan så mycket och vi så trötta att vi beslöt oss för att åka hem istället.
Alla mina barn (här i Beijing) har dyrt och heligt lovat att nästa gång får jag leta efter palatset helt själv!
Dagens kulturella erfarenhet: När man kissar på en offentlig toalett i hutogerna kissar man bokstavligt talat ned i ett hål i golvet. Man hukar dessutom i ett bås utan dörr med full insyn, men man är på "damernas".
1 kommentarer
Anonym
16 Oct 2014 23:17
Helt underbart att få följa dig Eva och hälften av din skara barn. Du är skit bra på att skriva!! Puss och kram Cina
Kommentera