Dansbanefolket i Beijing

Man kan leva mycket gott här  i Mittens Rike speciellt  om man är en sk ECPAT. Stor lön, stort hus, chaufför och AYI. Ayin städar, tar hand  om barnen, lagar mat  -  ja kort sagt hon gör allt en hushållerska gjorde  i Sverige  på 1800-talet.

Vi som inte lever på toppen av guldhögen men ändå har det bra har ingen Aiy men vi har Evi !!!!!

Dvs vi har; MOI !

Igår morse steg jag upp extra tidigt och städade badrummen samt torkade alla golv. Hela lägenheten luktade badhus och kändes mycket fräsch. När jag väckte Malin tittade hon trött  på mig och frågade varför jag städade "bara" för att pappa ska komma.........

Jag har uppenbarligen misslyckats med att förmedla mina (lite hysteriska) värderingar  om att en gäst alltid ska känna sig välkommen hem till oss och i det ingår att man har gjort det lite fint.  Ja, ja tur att vi har den där Evi som kan göra skiten åt oss!

 

Vi var på skolan fram till lunch och sedan åkte vi ut till flygplatsen för att möta Lasse. Tog en taxi på gatan, han hade  lite svårt att förstå vad jag menade men jag visade ett flygplan som landar med hjälp av mina utsträckta armar och satte upp tre fingrar i luften för att visa terminal 3. Han nickade, om än något konfunderad, och började köra. Det är löjligt billigt att åka taxi här och efter flera kilometers färd stod mätaren bra  på strax under 16 RMB.

Då körde han plötsligt in till kanten, tecknade åt oss att vi skulle vänta och klev sedan ur. För att fråga  om vägen!!!

Vi blev lite oroliga men rätt som det var hade han stannat en annan taxi, snackat  lite med den chauffören och nu visade han att vi skulle byta bil. Han ville  inte ha betalt för den sträcka han kört "fel" utan vinkade glatt av oss.

Den nya killen visade sig vara en hejare  på att hitta för 20 minuter senare var vi framme vid terminal tre. Tyvärr tog hans servicekänsla slut just där. Han missade nämligen en avfrat så han satte helt sonika av oss  mitt  på en  utfartsled med stängsel på bägge sidor. Jo, jag försökte gestikulera att han inte skulle göra så, utan köra oss till rätt ställe. Men "mayo", det gick inte. Vi klev ur bilen, något sura, och letade oss fram till en utfart från ett parkeringshus där vi kunde gå in och bort från den hårt trafikerade vägen. Väl där hittade vi snabbt rätt och kom fram till terminalen i god tid. Vi fick vänta i säkert 30 minuter  innan Lasse  kom ut.

Barnen bröt alla avspärrningar och sprang rakt  i hans famn!

 

Väl hemma igen packade Lasse upp "godisväskan". Svensk kaffe, Oboy, buljongtärningar, Tacokrydda, torrjäst, brödrost, smågodis, svenska veckotidningar...........

Allt det där kan vi egentligen klara oss utan men oj vad härligt det är med lite saknade smaker.........

Brödrosten är skillnaden mellan en god frukost och en ok dito!

Vi har letat brödrost här utan att hitta någon och brödet är tråkigt men NU  känns allt ok igen!

Jag stötte  ihop med en kollega som frågade  om vi registrerat Lasse än. Registrerat??????

Jo, berättade  hon, Lasse måste registrera sig  på polisstationen så att myndigheterna vet var  han är och var han bor. Jag vet att några har struntat i det och det kan gå bra. Men om inte så kan Lasse nekas att komma  in i landet  igen och det vill vi ju inte riskera.

Följdaktligen tog jag hans  pass och gick till klubbhuset för att få en blankett med en massa röda stämplar av dem så att vi kan bevisa att Lasse bor hos oss. Sedan var det meningen att jag skulle cykla till polisen cirka 20 minuter härifrån. Jag har aldrig varit där men jag fick en vägbeskrivning av Karin. Jag frågade damen i klubbhuset om jag nu hade allt jag behövde då tittade hon på mig och sa att hon skulle åka till polisstationen i ett annat ärende och om jag ville skulle  hon sköta registreringen år mig. Tack!  Jag lämnade  ifrån mig alla papper  inklusive Lasses  pass och gick hem med ett löfe  om att allt skulle vara  klart klockan fem. Det var det !

Vi ägnade sedan resten av eftermiddagen åt att promenera runt  lite i omgivningarna och avslutade sedan med en middag på ett ställe ganska nära hemmet. Lasse och barnen åt pizza och Lasse  konstaterade att hans möte med den kinesiska matkulturen fick en bra mjukstart. Själv åt jag ångad broccoli och stekt ris med kyckling. Mums! Kvällen avslutades med lite Chicago där Lasse gav oss alla storstryk och "Evi" förlorade "big" time till barnes oerhörda glädje!

 

Nu ska jag väcka familjen och sedan ska vi åka in till den Förbjudna staden och Himmelska Fridens torg. Vi sover  på hotell i natt mitt inne i smeten. På så vis kan vi också uppleva Beijing  kvällstid lite enklare.

 

Gårdagens kuturella erfarenhet: Bara för att en taxichaffis är bra  på att hitta betyder  inte det att han fullföljer serviceupdraget till 100%.  Men man kan överleva att promenera på en flygplatsinfart!