Dansbanefolket i Beijing

Igår var det äntligen dags för flytt!

I onsdags skrevs kontraktet  på. Jag fick som jag ville - internet och kort till club-huset ingår  i hyran. 

Jag lämnade dessutom en lista  på saker som behövde åtgärdas  innnan vi kunde flytta  in och det skulle  inte vara några problem. 

Onsdagskvällen ägnades åt packning och födelsedagsshopping. Maln och Melker fyller år på tisdag och eftersom vi bor en bit utanför centrum tänkte jag passa på innan flytten. 

Jag hade en önskelista i bagaget när jag gav mig av till Silkmarket.  Dessvärre är det så att när man verkligen vill ha någonting och man dessutom har lite bråttom går prutingen sådär. I mitt fall denna dag gick prutandet åt skogen. Jag kände att jag helt enkelt inte orkade spela spelet och därför blev inköpen dyrare än vad de  borde ha blivit. Nåväl - försäljarna fick sig i alla fall en rejäl förtjänst på min bekostnad den kvällen. 

Tillbaka  på hotellrummet skulle alla våra saker ned  i de fyra gigantiska resväskorna. Det var lättare sagt än gjort men med mycket vilja och lite ilska fick vi igen våra väskor.

Klockan 0630 på fredag morgon kom Ma Bin med skolan stora bil och hämtade vårt bagage. Själva tog vi skolbussen ut till skolan en timme senare. 

 

Det bor över en miljard människor i det här landet och jag förstår att ineffiktivitet är ett sätt att hålla många sysselsata med nästan ingenting. Vi skulle registrera oss  på Capital Paradises managementkontor igår klockan 0900. I receptionen fanns tre personer  på plats när vi kom 0850. De tog  ingen notis  om oss föränn klockan hade passerat 0900.  Då tog de emot våra papper och fotografier. (Ma Bin hjälpte oss igenom proceduren som ju sker enkom på kinesiska) Nu började ett 30 minuter långt flyttande på papper,  än hit än dit. Någon av de tre bakom disken öppnade en pärm och stängde den sedan igen. En annan tittade  på våra papper, lade dem ifrån sig, tittade igen, vilade lite, tittade igen. Den tredje gick omkring och såg upptagen ut.  Efter mycket  om och men fick jag skriva  på ett papper och sedan var det klart!

På skolan öppnade rektor Maria ett förråd där det fanns diverse husgeråd som tidigare personal hade lämnat.  Jag roffade åt mig allt för att sedan lämna tillbaka det vi inte behöver eller vill ha. 

Min kollegor Lisa och Angelica var änglar och tog tillsammans med barnen våra väskor med hjul och traskade hem till lägenheten. (Den ligger cirka 5 min från skolan) Själv väntade jag på Ma Bin så att vi kunde lasta in det övriga i bilen. Det är inte klokt hur mycket saker vi har redan!

Vi öste  in allt  i lägenhetn, gjorde en snabb koll på vad vi hade och inte hade sedan tog vi en taxi tillammans med Angelica till IKEA.

Två veckor, två ynka veckor tog det innan Kamprad och jag återförenades  i ett kärt möte.

Sängarna  i Kina är hårda som sten så det blev bäddmadrasser, kuddar, täcken, kaffemuggar och lite annat smått och gott. Lönen som kom in på konto igår krympte avsevärt på bara någon timme.

Vi passade  på att äta på IKEA när vi ändå var där.

Barnen och Angelica tog en taxi hem och jag tog en annan för att stanna  till på vår västerländska supermarket i närheten av där vi bor. Handlade lite frukostmat och toalettpapper, allt för att vi skulle klara morgonen.

Det var dyrt men enkelt att handla där.

Jag festade till det och köpte en flaska vin som jag, Hanna och Angelica delade när jag kom hem. M&M skålade  in lägenheten med oss i juice.

 

Lägenheten var OK städad och av allt som skulle fixas  på listan jag gav agenten och hyresvärden var det bara vattnet som var fixat!  Det är  lite så det är har jag fått höra. Man lovar och lovar men sedan tar det tid innan något händer. Som tur är står det inskrivet  i kontraktet att vi ska ha en madrass  i den sängen där det fattas, de två hålen i badrummet ska lagas och vi ska få tre extra stolar till matbordet.  Hade det inte stått  i kontraktet hade vi varit rökta!

 

Idag gick jag från skolan direkt efter sista lektionen (jag var lärarvikarie idag). Det är egentligen inte  OK för jag bör vara kvar och planera men det struntade jag i. Ville hem och försöka komma ite  iordning.

Ungarna och jag tog en taxi till Wu Mart som är en kinesiskt matvarubutik. Där handlade vi upp oss på basvaror och några middagar för en ganska ringa penning.

Grönsaksdiskarna är en dröm av mångfald och planen är att vi ska prova en ny grönsak varje gång vi handlar men idag körde vi på säkra kort. Kryddor, soya, ris, nudlar och marinad köpte jag på känsla och det som vi har hunnit pröva var helt OK.

Kött- och fiskavdelningen är inget för den kräsmagade eller den som vill ha allt kliniskt rent.  Hanna gick igenom avdelningen med tröjan över näsan........

Tänkte köpa hel kyckling men den låg så fint plockad med huvudet nedvikt under ena vingen. Kände att jag inte ännu är redo att skära bort ett hönshuvud från en hönskropp. Kycklingfileér, kycklinglår och andra styckningsdelar av kyckling låg helt öppet  på stora tråg med is. Billigt som bara den och fräscht.

Fläskköttet och köttfärsen köpte vi över disk men så himla skyddat var inte det heller. Allt kött vi köpte luktade gott och var ordentligt nedkylt så jag är inte alls orolig att det ska vara skämt eller så.

Dessutom handlar ju massor av människor där varje dag och blir inte kineserna sjuka varför skulle vi bli det?!

Att få tag i en taxi som kunde köra oss hem var inte lätt och ett tag kändes det helt hopplöst. En svarttaxi erbjöd sina tjänster men där gick både Hannas och min gräns.

Nåväl vi kom hem till slut och då stack barnen till klubben för att premiärbada  i bassängen. Jag stannade hemma och lagade middag. Alla tre barnen hävdade att det var den godaste kinesmat de ätit sen de kom hit!

Resten av kvällen har vi njutit i vårt fina vardagsrum. Värmeljusen och stearinljusen har gjort en mysig stämmning, på datorn kollade vi Sune I Grekland. Jag njöt av nybryggt kaffe och barnen drack läsk och åt chips.

Åh vad det är skönt att vara hemma!

 

Bilder på lägenheten kommer när jag har en stabilare uppkoppling.