I morgon börjar Hanna skolan och idag var dagen då vi alla skulle provåka hennes resväg.
Vi hade fått låna fyra cyklar av en kollega och redan när vi skulle låsa upp dem började det strula. Vi lyckades bara låsa upp två av cyklarna så Hanna och jag fick ta Malin och Melker på varsin pakethållare. Nu är ju det i och för sig inget konstigt här i Kina för här åker man både två och tre på samma cykel. Inga hjälmar hade vi heller och det är ju direkt tokigt med tanke på hur trafiken ser ut i Beijing. Jag hade precis kommit upp på cykeln när jag upptäckte att det inte fanns någon fotbroms. Handbromsen till bakhjulet fungerade dåligt, handbromsen till framhjulet fungerade ganska OK. Men inte hindrar det fyra öbor från Sverige!
I Beijing finns det breda cykelbanor parallellt med alla gator men det är bara ett problem - bilarna kör även på cykelbanorna! Dessutom har man alltid fri högersväng i alla korsningar så man kan aldrig lita på att det inte kommer någon bil uppdykande bakifrån. Det gör att livet som fotgängare är krångligt. Livet som cyklist är livsfarligt!
Ja, ja vi gav oss i ala fall iväg mot tunnelbanan och vi kom fram nästan helt och hållet utan missöden.
Hannas resväg är diger och innehåller fyra byten. Tågen gick inte så ofta idag vidsade det sig så det tog över 1,5 timme att ta sig fram till sluthållplatsen. Sen skulle vi bara följa beskrivningen som vi hade fått. Vi gjorde exakt som beskrivningen sa men inte kom vi rätt för det. Till slut var det en vänlig dam som förbarmade sig över oss och ringde upp Mandarin Language School och fick en bättre beskrivning av dem. Vi kom fram till Sunshine 100 som byggnaden heter och letade oss fram till hus C. Hissen upp till vån 29 för där skulle skolan vara.
När vi klev ur hissen var det bara som ett vanligt våningsplan för lägenheter. Vi knackade i alla fall på dörr 2910 om det skulle visa sig vara rätt i alla fall. Ingen öppnade men en lång harang på kinesiksa hörde vi genom dörren. Ganska missmodiga tog vi hissen ner igen.
Hanna försökte se oberörd ut, Melker grät å Hannas vägnar och jag lovade att åka med henne i morgon bitti klockan 0600 . Hanna försökte avstyra både Melkers och mitt känsloutbrott - det gick sådär. En gång hönsmamma, alltid hönsmamma.
Vi beslöt oss för att ringa skolan när vi kom hem för att försöka få klarhet i var Hanna ska befinna sig klockan 8 i morgon bitti.
Nu hade vi hunnit bli riktigt hungringa så vi slank in på ett café för att få n¨got i magen. Vi gjorde som kineserna gör, vi beställde lite olika saker. Servitirisen tittade lite skeptiskt på oss när vi la beställningen. Hon tyckte nog att fruksallad med våfflor, sötsura revbensspjäll och clubsandwich var en konstig kombo!
På hemvägen tog vi vägen om Yashow, markanden, för Hanna skulle komplettera sin födelsedagspresent till Malin och Melker. Jag sa redan innan vi gick in att vi inte skulle handla något. Så därför kom vi ut med bara en varsin ny tröja till Melker och Malin!
Kommentera