I fredags var det äntligen dags. Matilda och Amadeus skulle komma.
Jag hade gjort upp med rektor Maria att vår chaufför Ma Bin skulle skulle åka tillsammans med oss och möta. Planet skulle landa 13.05 och ungefär då skulle vi lämna skolan. Jag jobbade, M&M var på lektion och Ma Bin skulle ringa. När klockan var nästan halv två och ingen Ma Bin hade hört av sig hämtade jag barnen och vi gick ut för att möta honom. Ingen Ma Bin och ingen bil utanför skolan.
Tog upp min telefon för att ringa och - PLOPP - då laddade den ur!
Sprang då in till Anna på förskolan och bad henne ringa Ma Bin. Han svarade och hade ingen aning om att han skulle åka till flygplatsen, enligt Anna. Jag sprang ut igen, sa åt twinsen att skynda sig och stoppade en taxi som jag bad skulle köra oss till flygplatsen. Visade med hela kroppen och pekade på min klocka. Antagligen såg jag halvt galen ut för han vägrade att köra. Jag tog upp min mobil och hotade med att ringa polisen varvid han s a k t a började rulla framåt. Han stannade i g o d tid framför varje trafkljus och tog g o d tid på sig att börja köra när det väl blev grönt. Framme vid flygplatsen släppte han av oss tre, trafikerade filer från trottoaren. Det var hans lilla sätt att hämnas att jag tvingade honom att ta körningen.
Men lyssna på det här gott folk - jag var LUGN SOM EN FILBUNKE hela tiden! Inga arga ord, inget mutter, inget himlande med ögonen. Jag bara lät honom ta sin lilla hämnd utan att låta det bekomma mig.
Naturligtvis var Matilda och Amadeus inte i ankomsthallen när vi kom dit över en timme sent.
Jag trodde att de kanske hade fastnat i tullen eftersom vi hade beställt leverpastej. Man får ju inte ta in sådant i landet så jag tänkte,nästan hoppades, att de satt fast i tullen. Men icke.
Vi väntade och väntade. Melekr grät en skvätt och jag blev mer och mer stressad. Malin var som vanligt kolugn. Efter att ha väntat i över en timme kom jag på att Melker ju hade en fungerande telefon så vi ringde Isabelle, vår underbara kanslist. Hon nästan skrek i luren; "Men Eva var är ni????? Din dotter och måg är här på skolan hos mig!"
Ma Bin hade hämtat på flygplatsen men utan oss. Vad han sa eller inte sa till Anna vet jag inte men någon typ av missförstånd hade det i alla fall blivit.
Twinsen och jag kastade oss i en ny taxi, en som gladeligen körde oss till Svenska skolan.
Där väntade Matilda och Amadeus i godan ro. De hade haft en trevlig stund med Isabel så det hade inte gått någon nöd på dem.
Många timmar på ett flygplan hade gjort dem lite rastlösa så efter en snabb macka och inspektion av vår lägenhet tog vi en liten promenad i närområdet. Kom fram till Piazza Café lagom i tid för middag.
Det har blivit lite av en tradition att vi äter vår första middag med våra gäster där.
Sammanfattning: Ni som tänker hälsa på, räkna intre med att vi är på flygplatsen i tid men räkna med middag på Piazza Café.
På lördagen steg vi upp ganska tidigt för att komma iväg in till stan. Gick vägen om klubbhuset för att lämna i Matilda och Amadeus pass. Där ramlade vi in i ett lite för tidigt nyårsfirande.
Vi tolkade "pjäsen" som om det var kejsaren och kejsarinnan som var kläda i gult. Den heliga kejserliga färgen.
Hovet framförde danser för det kejserliga paret.
När "pjäsen" var slut var det dags för fotografering. Alla sprang fram för att få en chans att fotas tillsammans med skådespelarna
Jag älskar just det här att man ramlar in i saker hux flux. Nu fick vi se det här skådespelet som vi ju hade missat om vi inte hade gått för att lämna in våra pass!
Vi tog tunnelbanan in till stan, lite senare än planerat.
Både Matilda och Amadeus kan läsa kanji och det betyder att de kan ta sig runt här med relativt stor lätthet trots att de inte pratar språket. Malin och Melker som ju har börjat skriva lite kanji visar stort intresse och Matilda och Amadeus är duktiga läare.
Våra medresenärer iakttar med stort intresse och hjälper även till att skriva där de mina går bet.
Vi åkte till glasögonmarknaden där Matilda cashade in sin födelsedagspresent från mig. Två par glasögon blev det. Eftermiddagen på Silk Market. Amadeus var jetlaggad så han och Melker tog en taxi och åkte hem. Matilda, jag och Malin tog en lång promenad från Silk Market ända fram till Wanfujing. Där besökte vi nattmarknaden innan vi hoppade på tunnelbanan hem.
Enligt "alla" är Beijing under nyårsvekan så trevligt. Lite folk och fin luft.
Vi vaknade på söndagen till ett AQI på 370!
Vi hade fått förmånen att låna Elin och Fredriks chaufför till muren. Ett tag funderade jag på att ställa in turen men beslöt att åka trots allt.
Vi hade en fin dag där trots att sikten var dålig och att de höga luftvärdena påverkade både Matilda och Amadeus i väldigt mycket. Matilda är fantastiskt duktig på att fotografera. Njut av hennes av bilder här:
På måndagskvällen hade jag bokat akrobatikshow åt oss inne i stan. Lisa min kollega skulle gå med. Vi beslöt att träffas redan på eftermiddagen vid klock- och trumtornen. Vi såg trumshowen och den var lika imponerande den här gången. Vi fortsatte sedan till Behaiparken, där ramlade vi in i några "parkkineser" som trixade med diablos och pinnar. Naturligtvis var jag och Amadeus tvugna att prova.
Jag var en katastrof! Amadeus en succé!
Det var en helt underbar dag. Vår i luften. Varmt, soligt och skönt. Precis sådär som "alla" säger att Beijing är under nyåret.
Akrobatikshowen var urhäftig. Tyvärr rådde fotoförbud.
Att rangordna allt det vi såg är svårt men de unga tjejrna som böjde sina kroppar i de mest omöjliga positioner var imponerande. Lika så de åtta motorcyklar med förare som åkte runt, runt i ett hamsterhjul som var så litet att åtta motorcyklar omöjligt skulle få plats om de inte alla höll sig i rörelse samtidigt.
Efter showen tog vi oss till Wanfujings nattmarknad för att även Amadeus skulle få uppleva den. Tyvärr stängde de precis när vi kom så den utflykten återstår att göra innan Matilda och Amadeus åker hem.
Det är i princip stört omöjligt att få en taxichaufför som tar fem personer i bilen, så det tog oss ett bra tag att hitta en som var villig att köra oss alla fem till ett inte alltför ohemult pris. Vi lyckades till slut men dyrt blev det........
Tisdagen slarvade vi bort lite grann genom att komma iväg hemifrån sent. Amadeus ville
gå på leksakmarknaden och det hurrade naturligtvis Melker och Malin åt. När vi kom fram till pärlmarkanden, där även leksakmarknaden ligger, var vi så hungriga att vi var tvugna att börja med lunch.
Vi bruikar alltid gå på Brown Door när vi är där men den här gången provade vi matmarknaden i källaren.
Och det var då jag fann den!
När Björn och jag var i Kina 1988 åt vi en nudelsoppa som jag tyckte var så god. Jag har letat och letat men igenstan hat jag sett eller luktat något som minner om just den soppan.
Men i källaren under Peralmarket hittade jag äntligen soppan med stort S.
MUMS!
Matidaoch Amadeus ville ha lite egen tid på eftermiddagen så twinsen och jag åkte hem och tog det lite lugnt.
DAGARNAS STÖRSTA KULTURELLA ERFARENHET: Det får nog bli det skådespel vi ramlade in i på klubbhuset i lördags.
Kommentera