Dansbanefolket i Beijing

Lördag betyder sovmorgon och sen frukost.

Melker väckte mig strax efter nio och sade åt mig med barsk röst att stiga upp ur sängen och fixa frukost. Han var hungrig. Nu är ju inte jag den som låter en liten grabbhalva säga åt mig vad jag ska göra så jag låg kvar i någon minut eller så. Då kom en ny order: "Skynda dig upp och diska nu så att du kan göra frukost sen".

Vad ska det bli av den pojken?!

Ni som följer bloggen vet ju att jag anser att barn av idag möter alltför lite motstånd och att de mår bra av ett nej nu och då. Så jag låg kvar ytterligare några sekunder.......

(Malin gav sig tillkänna först när disken var klar och bordet dukat.)

Vi har ett system för veckopeng här  i huset. Under en vecka ska man skaffa tre kryss. Olika hushållsgöromål ger antingen ett halvt eller ett helt kryss. Veckan löper från söndag till lördag. Har man inte tre kryss blir det ingen veckopeng. Systemet fungerar bra men ofta har Melker och Malin tjänat ihop sina kryss redan innan lördagen och det gör att jag alltid åker på både frukost och disk på lördagarna!

Efter frukosten sjönk mina två små lyxapor ner i sina sängar igen med en "platta" tryckt mot näsan. De spelar något nytt spel med/mot varandra och ligger i varsitt rum och skriker.

Själv var jag i morse extra trött på mitt gråa ganska långa hår så jag lämnade ungarna åt speldjävulen och tog cykeln till Europlaza och frisören där.

Kan ni förstå känslan när två män lägger folieslingor i ens hår och en liten dam samtidigt ger manikyr?! Lyx!

LYX - det är känslan!

Som om inte det vore nog. När färgen sköljts ur och håret har tvättats får man en 10-15 minuter lång huvudmassage. Det är så gudomligt skönt. 

Sedan blir man klippt av någon som förstår sig  på vårt europeiska hår. De brukar gilla att klippa mig eftersom jag vill ha håret så kort och de får dessutom lägga i vax och busa tll frisyren lite. Idag blev det lite i kortaste laget men färgen är grym.

 

Vid fyratiden blev vi upphämtade av Helene, Joakim och Wille. Vi skulle  på karaoke tillsammans med dem och en annan familj. Helen körde. Hon kör som en infödd och jag tycker att hon är supermodig som rattar sin bil genom Beijingtrafiken. 

I Beijing, kanske i hela Kina, finns en kedja av karaokeställen som heter KTV. Vi hade  bokat ett rum på ett av de ställena åt oss tio. Jag har länge velat sjunga karaoke  på ett dylikt ställe och det var precis lika kul som jag trodde att det skulle vara. 'Malin och Melker däremot sjöng inte och de tyckte dessutom att jag var lite pinsam med mitt skrålande och dansande. Trots att jag hade förberett dem på att jag tänkte sjunga. Det var ju liksom hela ideén med vår kväll.