Att bo sju personer på en liten trång yta under en familjehögtid när alla förväntas vara pigga och glada kräver till slut sina attribut.
Nej, vi bråkar inte men orken tryter och de olika viljorna om vad dagen ska ägnas åt framkallar bara apati.
Så ungdomatrna sitter i soffan och kollar You Tube och spelar på sina telefoner.
Klockan är halv två och vi beslutade just att efter fikat tar vi tricken in till stan, shoppar det sista, äter en god lunch/middag och går sedan på nattmarknaden.
Under morgonen har vi burit tillbaka det lånade bordet och de lånade stolarna till skolan. Adventstjärnan åkte ner och granen bars även den tillbaka till skolan. Ljusen togs ut adventsstaken. Det enda som skvallrar om jul är de två julstjärnorna som fortfarande är så vackra i sina krukor.
Vi beställde taxi till Vendela så att hon kan åka till flygplatsen imorgon kväll och en dito till Lasse och Hampus för tisdag kväll.
Mitt inre (och ibland yttre) gråter, det kommer att bli så tomt!
Hanna stanar hos oss till den 22 januari men sedan åker även hon hem.
Mellan hulkningarna i morse försökte jag förklara för Lasse att jag är precis där jag vill vara, jag trivs verkligen här med både landet och jobbet, men jag inte vill leva utan min man och min familj. En omöjlig ekvation att lösa!
Min fina man och bästa vän!
Igår besökte Vendela, Hampus, Melker och jag Beijing Zoo för att se jättepandorna. De andra stannade hemma för de ville inte se djuren lida.
Djuren levde verkligen under urusla förhållanden. Små, skitiga burar. Många av djuren travade runt i samma slinga i sin minimala bur som en mentalpatient i en dålig film. Pandorna sägas ha det bättre än de andra djuren men det var svårt att se någon skillnad. Vi var på zoo några timmar och även om det var hemskt att se den usla djurhållningen är det kul att ha varit där.
Av alla djur som vi såg tyckte jag bäst om Homo Sapiens Erutus Pandus.
Vi letade oss ut ur den, till ytan, enorma djurparken via en bakväg. Fick promenera genom några fattiga, skitiga kvarter innan vi hittade en taxi som kunde ta oss till Tiamén. Det är konstigt att man aldrig känner sig hotad eller rädd här i Beijing. En del av de områden vi har gått igenom är verkligen inte "top notch" men aldrig att vi känner oss utsatta och rädda.......
Till lunch blev det KFC enligt önskemål.
Innan det var dags att fara hem promenerade vi på HImmelska Fridens torg.
Vi såg en folksamling och undrade vad som försigick. Det visade sig att hundratals kineser och en och annan turist, som vi, stod och väntade på "the National Flag Cermony".
Min familj har så roligt åt att jag blev så imponerad. Men att stå mitt ibland hundratals T Y S TA människor som väntar på att få hedra sin flagga är mäktigt. Tycker jag i alla fall.
Att polisen sedan skingrade massorna efter avslutad cermoni med hjälp av bilar och konstaplar gjorde inte saken mindre spektakulär i mina ögon.
Ordförande Mao och ingången till Förbjudna Staden i vacker kvällsskrud.
Att hitta en taxi i rusningstrafik och dessutom från Himmelska Fridens torg är näst intill omöjligt. Alltså stegade jag med självsäker min in på Beijing Grand Hotel. Efter lufsade Vendela, Hampus och Melker.
- Vad håller du på med ?, frågade Vendela
- Smälter in, svarade jag
- Det gör du INTE!, sa Vendela
Men skrattar bäst som skrattar sist, när jag hade tittat runt lite i foajen med en slö blick jag gick självsäkert fram till receptionen och bad dem beställa en taxi. Voila´!
En svart taxi med mjuka säten och en vänlig chaufför stod på ett chillivipp utanför redo att ta oss hem till Capital Paradise!
Sensmoral; antingen smälte jag in eller så ville de bli av med packet som drog runt i deras foajé.
GÅRDAGENS KULTURELLA ERFARENHET: Det här med folksamlingar på Himmelska Fridens torg verkar vara en känslig sak för landets beslutsfattare........ Alltså; skicka bylingen på dem! (Nu som då)
DAGENS KULTURELLA ERFARENHET: Man kan inte både ha kakan och äta den, därför blir vi ensamma kvar i Beijing snart.
2 kommentarer
Anonym
04 Jan 2015 08:50
Usch förstår hur du känner . När alla åker hem
Anonym
04 Jan 2015 08:51
Jag tycker det är hemskt när mina åker från ön bara. Kram till dig o familjen... Moster vivi
Kommentera