Dansbanefolket i Beijing

Två jobbveckor har redan passerat och det känns som om jullovet är hundra år bort.

I söndags hade vi julgransplundring  på skolan = 6 arbetsdagar den här veckan. Känner mig lite mör faktiskt.

Jag var ansvarig för juldanserna så det var bara att plugga texter och danssteg dagarna  innan. Av mitt digra program genomförde vi bara hälften men nästan alla dansade med och jag fick lovord efteråt för mitt sätt att leda dansen. Kul!

Anglica min fd kollega och granne kom tillbaka till oss i förra veckan efter sin rundresa  i Australien. Hon bodde hos oss  i fem dagar innan det var dags för henne att flyga hem till Sverige i förrgår. Nästa torsdagmorgon, klockan 0120, lyfter Hannas plan. Snyft!

Alla dessa avsked som januari har inneburit och innebär tär på oss. Vi är inte på topp och känner oss lite nedstämda. Hanna kommer att lämna ett enormt tomrum efter sig.

Hon är ju en del av vårt äventyr och det känns snopet att hon inte är med hela vägen. 

Utan Hanna vet jag inte hur det hade gått när vi kom i september. Hon har varit lugn när jag har varit arg. Hon har tröstat när jag har skällt. Hon har gett mig andrum och en och annan ensam stund. Hon har varit en vuxen i mitt liv. Hon har varit ett stöd när jag har känt mig osäker. Hon har varit glad när jag har varit sur.

Nu åker hon hem och då blir det bara vi tre kvar.

Malin och Melker sover  i hennes rum så gott som varje natt för att suga ut det sista av umgänget med henne. 

Ikväll gick vi på Victors Place, en indisk restaurang nära där vi bor. Hanna fick välja ställe och alla fick beställa vad de ville. En sorts avskedsmiddag, även om jag hatar att skriva det.

I morgon åker vi in till stan så att Hanna kan köpa ett par nya glasögon innan hon åker. Sen blir det lite Pearl Market för presentshopping.

På söndag åker vi fyra till Water Cube, det var där alla OS-simmningarna gick år 2008, numer är det ombyggt till ett stort vattenland. Både Hanna och jag känner att vi vill göra något kul illsammans hela familjen innan hon åker.

 

Jobbet flyter på. Vi har gjort en ny sk "superstruktur" med många fasta aktiviteter under veckan. Massage, musik, "röris", biblioteksdag, bakdag etc. Vid sidan av det har vi börjat jobba mycket med bokstäver och bokstavsljud med de lite äldre barnen. De får också träna  på att skriva sina namn. 

Efter bara två veckor har det arbetet redan givit frukt på så vis att det "skrivs" som bara den. Både inne på papper och ute med kritor. Barnen formar bokstäver under maten med hjälp av gurk- och morotsstavar. Nu ska de visserligen inte leka med maten men när de är så kluriga att de spinner vidare  på förmiddagens arbete är inte jag den som kommer med pekpunnar...........

Vi pratar mycket om och benämner geometriska former. När sedan treåringen kommer och pekar på sin teckning och säger "Titta en cirkel" och det är precis det, då blir jag glad och stolt!

Vi har fått två nya små kamrater den här veckan. Bägge grabbar och bägge 1,5 år gamla.

Inskolningen har gått bra hittills och bägge två knyter an fint till Anna, Carrie och mig. Idag åt de utan sina föräldrar för första gången och det funkade bra.

Ja, jag trivs verkligen på mitt jobb. Fattar inte hur det ska bli möjligt att återgå till svensk förskola som den ser ut igen. Vi har18 barn på tre personal så det är inget exceptionellt men barnen går bara mellan 0830 och 1500 på dagarna. Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen - DET ÄR TOPPEN!

Inga övertrötta, utschasade barn. Pedagoger som orkar och har möjlighet att vara närvarande hela tiden. Det är så det borde vara för alla. Barnen mår bra av det och vi pedagoger mår bra av att ha tid över till planering utan barn närvarande. Jag har 45 timmars arbetsvecka (har ju sommarlov gudbevars) så jag jobbar för min lön men jag har möjlighet att göra det på ett humant sätt. 

 

Kulturella erfarenheter har det varit ganska tunnsått med under senaste tiden. Vi har mest hållit oss hemma eller  i skolan. Plånboken är tömd efter julen så vi äter vad som finns i frysen och snålar på allt vi kan.

Restaurangbesöket tidigare ikväll och Water Cube  på söndag får tas ur spargrisen men vi vill ju göra något mysigt med Hanna nu innan hon åker.

 

Timmen är sen, vinet urdrucket och jag är trött. Kanske dags att sova.